Neurobiologi, eller neurovetenskap, är vetenskapen om nervsystemet. Denna gren av forskningen omfattar studier av nervsystemets patologi, fysiologi och anatomi. Neurologi är den medicinska disciplin som specifikt ägnar sig åt nervsystemet och de sjukdomar som drabbar det. Upptäckter inom området kan spåras ända tillbaka till cirka 4000 f.Kr., vilket gör neurovetenskapen till en av mänsklighetens äldsta kunskapstraditioner.
De äldsta kända medicinska skrifterna, den så kallade Edwin Smith-papyrusen, nedtecknades runt år 1700 f.Kr. Dokumentet är ovärderligt för neurobiologin eftersom det innehåller de första nedteckningarna som rör hjärnan, ryggmärgen, cerebrospinalvätskan och hjärnhinnorna. Papyrusen beskriver sammanlagt 48 fall och bygger på ännu äldre texter som delvis härrör från omkring 3000 f.Kr. Skriften är uppkallad efter den amerikanske egyptologen Edwin Smith, som köpte dokumentet i Luxor i Egypten år 1862.
Runt år 500 f.Kr. dissekerade Alkmaion från Kroton både synnerven och känselnerverna. Detta var de allra första nervdissektionerna och därmed det tidigaste praktiska kunnandet om nerver och nervsystemet. Under perioden 460–379 f.Kr. erkände Hippokrates hjärnan som intelligensens säte och konstaterade att hjärnan är involverad i våra sinnesintryck. Han behandlade även epilepsi som en störning eller sjukdom i hjärnan. År 387 f.Kr. menade Platon att hjärnan var platsen för de mentala processerna. Dessa var de första idéerna om att hjärnan utgjorde ursprunget till neurologiska processer – och därmed nervsystemets rot.
År 100 e.Kr. beskrev Marinus från Alexandria den tionde hjärnnerven. Den persiske läkaren Rhazes beskrev sju hjärnnerver och 31 ryggmärgsnerver i sitt verk "Kitab al-Hawi fi al-Tibb", ett av över 200 böcker han författade. År 1000 e.Kr. beskrev Al-Zahrawi, även känd som Albucasis eller Abulcasis, kirurgiska behandlingsmetoder mot neurologiska sjukdomar. År 1316 skrev Mondino de'Luzzi den första europeiska anatomiboken, Anothomia.
Många av anatomins framsteg under 1500-talet tillskrivs en enda man: Andreas Vesalius, vars far var hovapotekare hos Karl V. Vesalius publicerade två betydelsefulla verk, "Tabulae Anatomicae" och "Om människokroppens funktion". Han diskuterade även tallkottkörteln och ritade corpus striatum – ett par massor av nervvävnad i hjärnan. År 1561 publicerade Gabriele Falloppio "Observationes Anatomicae", där flera av hjärnnerverna beskrevs. År 1590 uppfann Zacharias Janssen mikroskopet med flera linser, vilket senare skulle revolutionera studiet av nervsystemets finaste strukturer.
Under denna epok gjorde Thomas Willis många viktiga bidrag till neurovetenskapen. År 1661 beskrev han ett fall av hjärnhinneinflammation (meningit). År 1664 publicerade han sitt banbrytande verk "Cerebri Anatome", i vilket han också beskrev den elfte hjärnnerven, den så kallade bihjärnnerven. År 1681 myntade Willis själva begreppet neurologi – samma år som den engelska upplagan av "Cerebri Anatome" gavs ut.
Dessa milstolpar – från egyptiska läkekonstens tidiga iakttagelser till Willis systematiska kartläggning av hjärnan – lade grunden för den moderna neurovetenskapen som än idag fortsätter att avslöja nervsystemets hemligheter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online