Gratis sjukvård – ofta kallad universell eller allmän sjukvård – innebär i grunden att staten engagerar sig för att grundläggande hälso- och sjukvård ska vara tillgänglig för så många människor som möjligt i ett land. Vuxna och barn som är lagligt bosatta i landet får "gratis" vård som täcker medicinsk behandling, tandvård och psykisk hälsa. Även om patienter ibland behöver betala en mindre avgift kommer största delen av finansieringen från offentliga medel och privata försäkringar.
Tysklands universella sjukvårdssystem tog sin början med sjukförsäkringslagen från 1883, vilket gör det till världens äldsta system för gratis sjukvård. Lagen följdes av olycksfallsförsäkringslagen 1884 samt lagen om ålders- och invaliditetsförsäkring 1889.
Storbritanniens väg mot gratis sjukvård inleddes med National Insurance Act 1911, som täckte merparten av de arbetande och deras anhöriga – även arbetslösa som betalade in till systemet. År 1948 ersattes denna ordning av National Health Service (NHS), som införde en universell sjukförsäkring för alla lagligt bosatta i landet. Idag är USA det enda industrialiserade land som saknar universell sjukvård för sina medborgare.
Enligt OECD (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling) använde USA 16 procent av sin bruttonationalprodukt (BNP) till hälso- och sjukvård – hela sju procentenheter över genomsnittet för övriga OECD-länder, som ligger på 8,9 procent. En genomsnittlig amerikan betalar cirka 7 300 dollar per år i medicinska kostnader. Näst högst ligger Schweiz med 4 417 dollar, medan Storbritannien har de lägsta kostnaderna på 2 992 dollar. Båda dessa länder erbjuder sina invånare gratis vård. Genomsnittet för övriga OECD-länder i undersökningen är 3 692 dollar.
I en undersökning från Deloitte Center for Health Solutions ombads 14 000 personer bosatta i Kanada, Frankrike, Tyskland, Schweiz, Storbritannien och USA betygsätta sitt lands sjukvårdssystem från A till F. I Schweiz ansåg 66 procent av respondenterna att deras system förtjänade betyg A eller B; i Frankrike var motsvarande siffra 63 procent.
Kanada följde efter med 46 procent och Storbritannien med 32 procent. Endast 22 procent av amerikanerna gav sin vård betyget A eller B. I kategorin D eller F fick Tyskland 44 procent, USA 38 procent och Storbritannien 20 procent. Frankrike, Schweiz och Kanada hamnade på 12, 15 respektive 20 procent.
Statistiken visar att människor som bor i länder med gratis sjukvård tenderar att leva längre. Nio av de elva länder med högst förväntad livslängd har någon form av gratis sjukvård. Japan ligger i topp med 82,12 år, följt av Singapore (81,98), San Marino (81,97) och Hongkong (81,86). I Kanada är den genomsnittliga livslängden 81,25 år och i Frankrike 80,98 år. Schweiziska medborgare lever i genomsnitt 80,85 år. I Tyskland, USA och Storbritannien är livslängden 79,26, 79,01 respektive 78,11 år.
Många tror att gratis sjukvård skulle kväva uppfinningsrikedom och nyskapande inom medicinen. Den tidigare Washington Post-reportern och författaren T. R. Reid menar dock att även om mycket banbrytande forskning sker i USA, bidrar länder med universell sjukvård minst lika mycket med nya idéer och framsteg. Som exempel lyfter han fram teknikerna för höft- och knäproteser, som är franska innovationer, samt djup hjärnstimulering vid behandling av depression, där kanadensiska forskare varit pionjärer.
Reid avfärdar också föreställningen att universell sjukvård automatiskt skulle innebära långa väntetider. Han erkänner att vissa länder med gratis sjukvård brottas med långa köer, men Storbritannien och Tyskland presterar faktiskt bättre än USA när det gäller hur lång tid patienterna måste vänta på en tidsbokad visit eller en planerad (elektiv) operation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online