När en sjuksköterskechef rekryterar och schemalägger sjuksköterskor följer hen enhetsspecifika bemänningsnormer som styr besluten. Normerna är oftast anpassade efter den typ av patienter som vårdas på enheten. En sjuksköterska på en intensivvårdsavdelning (IVA) kan exempelvis ha ansvar för en eller två patienter, medan en kollega på en barnavdelning kan ha fyra till sex patienter.
The Joint Commission, den nationellt erkända ackrediteringsmyndigheten för sjukhus i USA, har under lång tid definierat bemanningsstandarder för olika typer av vårdenheter. I vissa delstater fastställer även den myndighet som ansvarar för sjukvårdens licensiering enhetsspecifika normer. År 1996 publicerade Institute of Medicine en banbrytande rapport med rekommendationen att sjukhus skulle identifiera lämpliga förhållanden mellan antal sjuksköterskor och patienter per avdelning för att garantera vård med hög kvalitet. År 1999 blev Kalifornien den första delstat som införde minimigränser för sjukskötersketäthet inom specifika kategorier av vårdenheter.
När en sjuksköterskeledare ska ta fram riktlinjer för bemanning baserat på timmar per patient och dygn (HPPD) behövs en beräkning av hur lång tid omvårdnaden för en genomsnittlig patient på avdelningen tar. Detta kan göras med ett evidensbaserat kommersiellt system, genom att anlita en konsult eller via interna studier av den faktiska omvårdnaden. Värdet på HPPD varierar kraftigt beroende på vilken patientgrupp som vårdas.
För att fastställa en rimlig relation mellan antal sjuksköterskor och patienter på en avdelning går sjuksköterskeledaren igenom ackrediteringskraven och delstatens bemänningsregler. I Kalifornien är miniminormen på en telemetriavdelning som vårdar hjärtpatienter exempelvis 1:5. Därefter analyseras patienternas akutitet – ett mått på hur allvarligt sjuka patienterna är – för att kunna justera bemanningen ytterligare.
Låga bemanningsnormer hänger samman med lägre arbetstillfredsställelse bland sjuksköterskor samt ökad risk för utbrändhet. När en sjuksköterska upplever att arbetsbördan är för stor för att kunna erbjuda vård med god kvalitet ökar risken att hen lämnar sjukhuset. Personalomsättningen av erfarna sjuksköterskor påverkar i sin tur både patientsnöjdheten och vårdresultaten negativt. Den onda cirkeln fortsätter tills åtgärder vidtas för att förbättra bemanningen.
Enligt Agency for Healthcare Research and Quality är det vanligare med sämre vårdresultat på sjukhus med låga bemanningsnivåer. Studier visar att medicinska patienter på sjukhus med hög andel legitimerade sjuksköterskor har 4–12 procent lägre risk att utveckla urinvägsinfektioner. En annan studie visade att risken för att en postoperativ patient avlider inom 30 dagar efter inläggningen ökar med 7 procent för varje extra patient som läggs till sjuksköterskans arbetsbörda.
Att investera i rätt bemanning är därmed inte bara en fråga om arbetsmiljö, utan en avgörande faktor för patientsäkerheten och hela vårdens kvalitet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online