De flesta är medvetna om att man som patient inom vården har vissa rättigheter. I USA finns det till och med en egen lag om patienträttigheter – Bipartisan Patient Protection Act – som trädde i kraft år 2001. Det som däremot få känner till är att även vårdgivare omfattas av särskilda rättigheter som skyddar dem i sitt yrkesutövande.
Begreppet vårdgivare är brett och omfattar sjukhus, försäkringsbolag, läkare, sjuksköterskor, äldreboenden, diagnostiska laboratorier, apotek, leverantörer av medicinteknisk utrustning samt alla andra organisationer som är involverade i att tillhandahålla eller finansiera vård eller vårdrelaterade produkter. Även fysioterapeuter, arbetsterapeuter och psykologer räknas till branschen.
Vården bygger i regel på att många olika aktörer samarbetar som ett team för att möta patienternas behov. Tillsammans utför eller bistår de vid diagnostik, förebyggande vård och behandling.
Amerikanska hälsodepartementet (Department of Health and Human Services, HHS) har under åren infört tre separata lagar som rör vårdgivares rättigheter. Dessa lagar handlar särskilt om vårdgivarnas så kallade samvetsrättigheter – alltså regler som skyddar vårdpersonal från att tvingas agera i strid med sina egna etiska eller religiösa övertygelser.
På 1970-talet infördes exempelvis Church Amendments som ett svar på de återkommande debatterna om abort och sterilisering. Dessa bestämmelser skyddade vårdgivare från att förlora rätten att utföra andra ingrepp eller delta i andra program enbart för att de vägrade utföra tjänster som stred mot deras moraliska eller religiösa övertygelse.
År 1996 tillkom en ny sektion i Public Health Service Act som gav vårdgivare skydd mot att förlora försäkringsavtal eller offentliga finansieringsprogram om de vägrade utföra aborter, steriliseringar eller andra ingrepp som gick emot deras övertygelser. Sektionen förbjöd även diskriminering av dessa vårdgivare från statliga myndigheter eller andra vårdorganisationer, när diskrimineringen grundades på vårdgivarens religiösa ståndpunkter och vägran att frångå dem i sitt arbete.
År 2005 infördes Weldon-amendemanget till HHS:s appropriationslagar. Det innebar att finansiering drogs in från varje kommunal, delstatlig eller federal myndighet som diskriminerade vårdgivare som åberopade sin rätt att vägra utföra vissa tjänster utifrån egna etiska eller moraliska övertygelser – särskilt när det gällde aborter.
Trots att dessa lagar finns på plats är många vårdgivare och organisationer inte helt medvetna om dem. Enligt HHS verkade exempelvis ett etiskt utlåtande från American College of Obstetricians and Gynecologists bortse från lagstiftningen. Efterföljande beslut från American Board of Obstetrics and Gynecology riskerade att tvinga läkare att antingen bryta mot sitt samvete genom att remittera patienter för aborter, eller riskera att förlora sin specialistcertifiering.
Vårdgivares rättigheter begränsas inte till samvetsfrågor. I de flesta amerikanska delstater finns dessutom lagar som skyddar vårdgivarens rätt till betalning i tid från försäkringsbolag och federala myndigheter, liksom krav på att vårdgivare lämnar in anspråksinformation inom rimlig tid till försäkringsbolag och statsorgan.
Många delstater har också interna klagomålsprocesser som innebär att vårdgivare och sjukvårdsförsäkringsbolag måste kommunicera direkt med varandra gällande eventuella klagomål. Dessutom har många vårdgivare rätt att avslå patienter – med undantag för akutsituationer – utan att behöva ange särskild anledning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online