Många tandläkare tillhör den gamla skolan och gör allt själva i sin mottagning – från att ta avtryck och tillverka tillfälliga kronor och broar till att städa och sterilisera behandlingsrummet efter varje patient. Som tur är för tandvårdens medarbetare arbetar inte alla tandläkare på det sättet. Många anställer ett stödteam där varje medlem har sin specialitet, och vissa roller kräver licens eller legitimation. Dessa medarbetare kallas tandhjälpare och omfattar tandhygienister, tandvårdsassistenter och steriliseringsassistenter.
En tandvårdsassistent (i Sverige ofta kallad tandsköterska) behöver ingen licens, vilket begränsar hennes arbetsuppgifter. Hon kan assistera tandläkaren under undersökningar, förbereda instrumenten, anteckna uppenbara skador i tandkartan som läkaren sedan verifierar, ta röntgenbilder och hjälpa till med patientens efterbehandling. Även om assistenten är oumbärlig får hon inte utföra vissa moment som en licensierad kollega har rätt att göra. Detta är den lägst betalda rollen på mottagningen.
I många delstater finns tandvårdsassistenter som är licensierade att utföra arbetsuppgifter som annars skulle ha fallit på tandläkaren. I Kalifornien kan exempelvis en registrerad tandvårdsassistent (RDA) avlägsna cement från en nyligen insatt krona, applicera fissurförseglingar och utföra koronalpolering på barn, tillverka tillfälliga kronor och broar samt placera tillfälliga, medicinerade fyllningar vid tandvärk.
Man kan säga att den licensierade tandvårdsassistenten är tandläkarens högra hand, och bland hjälpmedarbetarna har hon, utöver tandhygienisterna, den högsta lönen.
En tandhygienist måste vara legitimerad i den stat där hon arbetar. Tandhygienisten räknas som en hjälpmedarbetare men utgör samtidigt en helt egen kategori. I Kalifornien kräver exempelvis en registrerad tandhygienist (RDH) hög lön för att utföra de sekundärt produktiva procedurer som tandläkaren prioriterar bort.
Arbetsuppgifter som tandrengöring, kartläggning av patientens tandköttssjukdom, djuprengöring (så kallad rotplaning) och andra munhygienbehandlingar ingår i hygienistens funktion. Hon tar även röntgenbilder, ger bedövning, applicerar fissurförseglingar och ger munhygienvägledning till patienter med parodontala problem. Dessutom kan hon arbeta helt självständigt utan tandläkare, ofta som egen företagare som väljer både dagar och uppdrag. RDH är vanligtvis den högst betalda medarbetaren på mottagningen, endast överträffad av tandläkaren.
På de flesta mottagningar är det en tandvårdsassistent eller licensierad assistent som ansvarar för rengöringen av instrument och lokaler. Vissa mottagningar har dock så hög beläggning att de anställer en person enbart för instrumentsterilisering.
Steriliseringsspecialisten tar emot smutsiga brickor från assistenterna och hygienisten och rengör dem omedelbart. Allt engångsmaterial kastas, och alla metallinstrument placeras i ett ultraljudsbad för att avlägsna torra eller våta rester. Därefter tas instrumenten ur ultraljudet, sköljs med hett vatten och läggs ut på en handduk. Specialisten packar sedan instrumenten i påsar per uppsättning – till exempel amalgamfyllnad, undersökning eller tandutdragning. De färdigpackade påsarna läggs slutligen i autoklav för sterilisering.
Ett välfungerande tandvårdsteam består av flera specialiserade roller som tillsammans gör vardagen effektivare för både tandläkare och patienter. Från den icke-licensierade assistenten till den självständiga tandhygienisten och den noggranna steriliseringsspecialisten – varje roll fyller en viktig funktion i den moderna tandvården.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online