Människan utvecklar två uppsättningar tänder under sin livstid. Dessa delas in i primära tänder (mjölktänder) och permanenta tänder. Termen dentition används för att beskriva tandutvecklingen samt hur tänderna är ordnade i munnen. De båda tanduppsättningarna har flera unika egenskaper som skiljer dem åt.
Tiden för frambrrottet av primära tänder mäts i månader, medan frambrrottet av permanenta tänder mäts i år. Processen då en tand bryter fram genom tandköttet kallas eruption.
Tandframbrrottet hos spädbarn inleds normalt med de nedre centrala framtänderna. Den kliniska tidpunkten för detta frambrrott ligger vid cirka 6,5 månader, följt av de laterala framtänderna vid ungefär 7 månader. De övre centrala framtänderna brukar komma fram vid 7,5 månaders ålder. Den fullständiga uppsättningen primära tänder är vanligtvis komplett vid 2,5 års ålder.
De permanenta tänderna börjar bryta fram vid sex års ålder och processen fortsätter tills tredje molaren har kommit fram, vanligtvis vid omkring 21 års ålder.
Primära tänder är ofta vitare till färgen än permanenta tänder. Orsaken är att emaljen på permanenta tänder är mer mineraliserad, vilket ger dem en svagt gulaktig ton. Dessutom är emaljen på primära tänder tunnare än på permanenta tänder, vilket gör mjölktänderna extra känsliga för karies.
En annan intressant detalj är att andra molaren är större än första molaren i den primära tanduppsättningen. Hos de permanenta tänderna är det tvärtom – där är första molaren den största.
Den primära tanduppsättningen består av 20 tänder, medan den permanenta uppsättningen består av 32. Det finns tio primära tänder i vardera käken, fördelade på åtta kindtänder (molarer), fyra hörntänder och åtta framtänder (incisiver).
I den permanenta tanduppsättningen finns det 16 tänder i överkäken och 16 i underkäken, fördelade på åtta premolarer, åtta framtänder, fyra hörntänder och tolv molarer. Av de totalt 32 permanenta tänderna bör 28 ha brutit fram när barnet fyller 13 år.
De sista permanenta tänder som bryter fram hos vuxna är de bakersta molarna i över- och underkäk, allmänt kända som visdomständer. I många fall bryter visdomständerna fram helt utan problem, men det finns vissa typiska komplikationer kopplade till deras frambrrott.
Ibland är käken helt enkelt för liten för att ge plats åt visdomständerna. De kan då fastna mot tänderna framför eller bli liggande kvar under käklinjen. Detta kallas impakterade visdomständer och kan kräva kirurgisk borttagning.
Ett annat vanligt problem är ett tillstånd som kallas perikoronit. Det uppstår när en delvis frambruten visdomstand gör att matrester, bakterier och plack samlas under den tandköttsklaff som täcker en del av tanden, vilket kan orsaka smärta och inflammation.
Eftersom den primära tanduppsättningen saknar visdomständer är dessa problem helt irrelevanta för mjölktänder.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online