För de flesta människor i USA är fluor en självklarhet i vardagen. Det tillsätts i dricksvatten och tandkräm, finns i munsköljningar och kosttillskott, och till och med penslas på tänderna hos tandläkaren. Fluor används för att förebygga karies och stärka tänderna, men har också kopplats till flera oroande biverkningar.
Fluor betraktades ursprungligen som giftigt avfall, en biprodukt från tillverkningsindustrin. I början av 1900-talet upptäckte en tandläkare i Colorado Springs förändringar i tandemaljen hos personer vars dricksvatten innehöll höga halter fluor. Vattenfluorering testades för första gången på 1940- och 1950-talen. När det rapporterades att förekomsten av karies minskade i samhällen där fluor tillsatts i vattnet spred sig användningen snabbt. Så småningom började tandläkare även applicera koncentrerat fluor direkt på tandytorna för att öka dess effektivitet.
Tandläkare använder fluor i olika former beroende på syfte. I form av skum eller gel appliceras fluor på barns tänder en till fyra gånger per år för att stärka tandemaljen. Som fluorlack penslas koncentrerat fluor på tänderna en eller två gånger per år. Fördelen med lacken är att den håller fluoret i kontakt med tandytan i flera timmar, vilket gör att ämnet hinner absorberas mer grundligt. En fluorpasta används ibland vid professionell tandrengöring för att polera tänderna, men studier visar att detta är den minst effektiva metoden för att tillföra fluor.
Fluor används inom tandvården främst för att förebygga karies. Det fungerar på flera sätt: dels hindrar det bakterierna i tandplacket från att angripa och skada tandemaljen, dels hjälper det till att reparera delar av den skada som redan har uppstått genom remineralisering. Fluor påverkar även bakteriernas aktivitet i placket, vilket ytterligare bidrar till att skydda tänderna.
Tyvärr finns det både dokumenterade och misstänkta negativa effekter av fluor, särskilt vid högre exponering. Stora doser fluor över en längre tid kan skada tandemaljen, särskilt hos barn, och orsaka så kallad dental fluoros – ett tillstånd som ger fläckar och små gropar på tandytorna. Andra misstänkta biverkningar som diskuteras är skador på sköldkörteln, problem med skelettet samt en ökad risk för bencancer. Därför är det viktigt att följa rekommenderade doser och rådfråga sin tandläkare vid frågor om fluoranvändning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online