Gommen utgör taket i munhålan. Den hårda gommen bildas av två typer av ben, medan den mjuka gommen ligger bakom den hårda gommen och består av muskelvävnad. Tillsammans utför de hårda och mjuka gommarna flera livsviktiga funktioner.
Den hårda gommen bildas av två typer av ben: överkäksbenen (maxillae) och gombenen (os palatinum), som täcks av en slemhinna. Enligt boken Torres and Ehrlich Modern Dental Assisting bildar överkäksbenen även själva överkäken. De horisontella delarna av gombenet utgör den bakre delen av den hårda gommen samt golvet i näshålan, medan de vertikala delarna bildar en del av näshålans väggar.
Den mjuka gommens muskelvävnad täcks av epitelvävnad – en vävnadstyp som klär alla kroppens yttre och inre ytor. Denna vävnad ger skydd, producerar sekret och reglerar vilka ämnen som passerar genom den. Gomspenen (uvula), en liten vävnadsbit som hänger ner från mitten av den mjuka gommen, befinner sig ovanför tungroten. Den spelar en viktig roll när vi sväljer, eftersom den hjälper till att hindra mat från att hamna i luftvägarna.
Den hårda och mjuka gommen skiljer munhålan från näshålan. Kombinationen av de två gör det dessutom möjligt för oss att andas och tugga samtidigt. Det beror på att passagen förblir öppen när man inte sväljer, vilket gör att luft kan strömma genom både mun och näsa. I samband med sväljning rör sig dock den mjuka gommen uppåt och stänger tillgången till den bakre näsöppningen, så att maten leds ned i matstrupen.
Den hårda och mjuka gommen spelar också en roll när vi sjunger. När ljudet kommer från bröstet studsar ljudvågorna, som skapas av stämbanden, mot den hårda gommen och leds ut genom munnen. Den hårda gommen fungerar alltså som en resonator som styr och förstärker ljudet. Dessutom hjälper gomspenen, som hänger från den mjuka gommen, sångare att skapa vibrato – en pulserande effekt i tonen – enligt Princeton University.
Den hårda och mjuka gommen bildas redan när fostret utvecklas i livmodern. Bildningen tar flera veckor och påbörjas under den femte veckan av graviditeten. En felaktig slutning av den hårda gommen, så kallad gomspalt, förekommer hos ungefär ett av varje 500 till 1 000 nyfödda barn. Tillståndet kan korrigeras genom kirurgi, men dess orsak är fortfarande okänd. Medicinska experter misstänker att både miljöfaktorer och ärftliga faktorer kan bidra. Personer som har ett överskott av vävnad på gomspenen kan också drabbas av problem som snarkning eller sömnapné, alltså andningsuppehåll under sömnen. Som behandling kan läkare kirurgiskt ta bort den extra vävnaden från gomspenen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online