Tandanatomi beskriver människans mun och tänder och hur de är konstruerade. Grundläggande kunskaper om tandanatomin hjälper den enskilda individen att förstå och vårda sina tänder på bästa sätt. För yrkesverksamma inom hälso- och sjukvården – som tandläkare, ortodontister, tandsköterskor och odontologer – är gedigen kunskap om tandanatomi avgörande. Därför ingår ämnet som obligatoriskt studieinnehåll för studenter som ska arbeta inom dessa och andra specialiserade områden.
Tandanatomin berör två av skelettets viktigaste ben – överkäken (maxillan) och underkäken (mandibeln). Skallen består egentligen av 22 sammanväxta eller delvis sammanväxta ben, däribland över- och underkäken. Överkäken bär upp de övre tänderna samt många av munens mjukdelar. Underkäken, som fäster vid skallen via mandiblarnas ledhuvuden, utgör det skelettmässiga fundamentet för käken och bär de nedre tänderna.
Båda dessa ben är centrala inom tandanatomien eftersom deras relation till tänderna är så nära. Ett slag mot underkäken kan exempelvis göra att tänder lossnar, flisar eller flyttar sig. En skadad tand kan i sin tur utveckla en infektion som sprider sig vidare till överkäken.
Tänderna utvecklas i två huvudsakliga etapper. Tjugo mjölktänder bryter fram när en person är mellan ungefär sex månader och tre år gammal. Mellan fem och 13 års ålder fälls dessa tänder och ersätts av 32 permanenta tänder.
Det finns fyra olika typer av tänder, var och en med sin egen funktion:
Ibland kan dessutom en extra tand, en så kallad övertand, dyka upp i munnen.
Varje tand består av fyra delar. Kronan är den synliga delen av tanden. Den täcks av emalj – den hårdaste substansen i hela människokroppen. Dentinet utgör tandens inre del. Det ligger under emaljen, är en levande vävnad som liknar ben och ger tanden dess struktur och form.
Tandroten ligger under tandköttets yta och är den del som sitter förankrad i käkbenet. Den håller tanden stadigt på plats. Pulpan finns också under ytan och innehåller nerver och blodkärl som försörjer dentinet med syre och näring.
Flera andra delar av munnen påverkar tänderna – och påverkas i sin tur av dem. Den hårda och mjuka gommen hindrar föremål i munnen från att ta sig in i näshålan. De retromolära kuddarna ligger bakom den sista molaren i underkäken, medan de maxillära tuberositeterna finns på motsvarande plats bakom överkäkens tänder. Ingen av dem verkar ha någon större funktion, men båda kan drabbas av infektioner i munhålan.
Tandköttet har det närmaste sambandet med tänderna. Svullet, skadat eller sjukt tandkött gör det svårt att rengöra tänderna ordentligt. Omvänt kan bristande munhygien leda till svullet, skadat eller sjukt tandkött.
Kunskapen om tandanatomi är viktig inom flera medicinska discipliner. Tandläkare använder sina anatomikunskaper för att diagnostisera problem och vårda patienternas tänder. Käkkirurger förlitar sig på mer djupgående information när de utför rotbehandlingar och andra nödvändiga operationer. Ortodontister tar fram och genomför behandlingsplaner för att räta ut patienternas tänder. Odontologer är främst forskare som studerar sjukdomar, problem och strukturen hos tänderna.
Rättsodontologer använder sina kunskaper om tandanatomi för att bistå polisen i brottsutredningar – bland annat genom att identifiera offer och matcha bettspår mot tänkbara gärningspersoner.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online