Tandproteser har länge varit ett av de viktigaste verktygen inom tandvården för att hjälpa människor som har förlorat tänder. Även om tiden då proteser tillverkades av trä eller djurtänder – som den berömda uppsättning som George Washington bar – är länge förbi, finns det fortfarande många som behöver denna typ av tandersättning. I takt med att behovet har ökat har både variationen av tandproteser och tekniken som används för att tillverka dem utvecklats kraftigt.
Konventionella proteser ersätter en hel rad av en persons tänder. Dessa proteser är avsedda att användas först när läkningsprocessen är klar och tandköttet inte längre är ömt eller smärtsamt. De är vanligtvis redo att användas åtta till tolv veckor efter att patientens tänder har tagits bort.
Förr tillverkades dessa proteser av material som djurtänder eller trä, men i takt med tekniska framsteg har fler material blivit tillgängliga. Olika typer av plast är idag vanligast, och vissa proteser har metallstöd på insidan för att ge struktur och stabilitet.
En annan variant av helproteser är omedelbara proteser. Denna protes tillverkas i förväg och är klar att placeras direkt efter att tänderna har tagits bort. Den största fördelen är att patienten slipper gå utan tänder i flera månader.
Tandkött, tänder och käkben ändrar dock form över tid, och detta gäller särskilt under läkningsprocessen efter tandutdragning. Omedelbara proteser är därför främst en bra tillfällig lösning och bör inte användas permanent. Konceptet är relativt nytt inom protestekniken – för bara några decennier sedan var tillfälliga proteslösningar ovanliga på grund av höga kostnader. Idag har förbättrade metoder gjort dem till en allt vanligare lösning.
Delproteser används av personer som fortfarande har några naturliga tänder men som också har större luckor i sitt leende. Tandkronor placeras på tänderna på vardera sidan av gapet, och en bro fästs mellan dem. Luckan fylls med konstgjorda tänder som sitter fast i ett rosa plastunderlag, vilket hålls på plats av en metallram.
Dessa konstgjorda tänder fyller inte bara luckorna i munnen – de hindrar också de kvarvarande naturliga tänderna från att vandra ur position. Tekniken utvecklades med framväxten av mångsidiga plaster och har finslipats genom åren. Delproteser är säkra och prisvärda, och materialen fortsätter att förbättras tack vare nya upptäckter inom metallogi och dentala hartser.
Överproteser är ett alternativ för personer med kraftigt skadade tänder. När en delprotes behövs men de kvarvarande tänderna är för svaga för att bära upp den, används istället en överprotes. De kvarvarande tänderna får först rotfyllning och täts och skyddas därefter för att bli starkare och mer bärande. En vanlig delprotes monteras sedan ovanpå de förstärkta tänderna. Överproteser använder förstärkningsmaterial och tekniker som härstammar från delprotestekniken.
I takt med teknikutvecklingen blir tandimplantat för många det självklara valet. Även om implantat inte strikt sett räknas som en protes innebär behandlingen att en permanent stomme implanteras i patientens käkben och tandkött. På denna stomme cementsätts fasta broar som fungerar precis som naturliga tänder – både i funktion och utseende.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online