Tänderna ger oss inte bara vårt leende – de gör det också möjligt för oss att bita och tugga maten. En vuxen människa har normalt 32 tänder, varav 16 i överkäken och 16 i underkäken. De olika tandtyperna – framtänder, hörntänder, premolarer och molarer – har alla sin specifika funktion. Tänderna räknas dessutom som ett av de hårdaste materialen i hela kroppen.
En tand består av mer än vad som syns med blotta ögat. Den delas in i två huvuddelar: kronan och roten. Den del av tanden som vi kan se kallas kronan och består av emalj, dentin och pulpa. Rötterna förankrar tanden i käkbenet och innehåller rotkanaler som nerver och blodkärl passerar genom.
Kronans yttersta lager kallas emalj. Det är den hårdaste substansen i människokroppen och består nästan helt av kalciumfosfat. Emaljen saknar både nerver och blodförsörjning. Skadas emaljen, till exempel genom en flisa, kan den därför inte läka ut sig själv på samma sätt som ben kan.
Dentin är ett hårt material som utgör största delen av tanden. Det krämfärgade lagret finns under emaljen och skyddar nerverna och blodkärlen i både krona och rot. Till skillnad från emaljen har dentin förmågan att återskapas. Blottläggs dentinet blir det dock känsligt för värme och kyla, vilket kan orsaka smärta.
Pulpan skyddas av dentinet och utgör tandens innersta centrum. Här finns blodkärl och nerver. Blodkärlen försörjer tanden med syre och näring och håller den vid liv. Infekteras pulpan, till exempel genom en skada eller karies, uppstår smärta och en abscess kan bildas vid roten. Vid en rotfyllning öppnas och repareras pulpaområdet. Misslyckas behandlingen måste tanden dras ut.
Cementet är ett tunt, förkalkat lager som täcker tandrötterna och hjälper till att hålla dem på plats. Det benliknande materialet fäster tanden stadigt i käkbenet. Cementet innehåller inga nerver utan förbinds istället med små elastiska fibrer i käken.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online