
Silveramalgam har varit en hörnsten inom tandvården i över hundra år. Under 1980-talet växte dock en oro kring den kvicksilverexponering som patienter utsattes för när amalgam användes. På grund av dessa farhågor blev ett mindre känt material – komposit – allt populärare, även om det då inte lämpade sig för tänder längst bak i munnen. Gjutna guldrestaureringar, såsom kronor, broar och inlägg, var också vanliga under decenniet.
Amalgam är en silverlegering som innehåller silver, tenn, koppar, zink och kvicksilver. Det var länge det mest använda restaureringsmaterialet i USA och räknas, med undantag för guld, som det mest beständiga fyllnadsmaterialet för tänder. Grundmaterialerna blandas med kvicksilver i förfyllda kapslar. Därefter blandas amalgamat i en apparat som kallas amalgamator, under en tid som beror på mängden material i kapseln, innan det förs över till tanden med ett instrument som kallas amalgambärare.
När fyllningen är klar måste den oxidera för att få den gråsilverfärg som de flesta känner igen. Amalgamfyllningar är starka och hållbara och tål tuggbelastningen från mänskliga bett bättre än något annat restaureringsmaterial utöver guld.
Under 1980-talet uppmärksammades det att kvicksilvret i amalgamfyllningar möjligen inte var hälsosamt för den som bar dem. Teorin var att kvicksilver läckte genom tanden och ut i kroppen. Kvicksilver fick skulden för allt från snuva till prostatacancer. Trots detta har nästan 30 år av forskning inte kunnat visa några entydiga bevis för att kvicksilver från amalgam orsakar någon sjukdom.
Människor som haft amalgamfyllningar i årtionden fortsätter att leva med dem utan problem. Det finns dock fortfarande de som vägrar ha silver i munnen och väljer att betala för dyrbar komposit eller guld – helt enkelt för säkerhets skull.
Komposit är en akrylbaserad syntetisk harts med kiseldioxid eller glas som fyllmaterial, som används uteslutande inom tandvården. Behandlingen utförs med hjälp av ett komplext bondsystem. Först appliceras en etsande syra som öppnar och gör porerna i tandemaljen skrovliga. Därefter appliceras ett bindemedel som härdas med ett handhållet ultraviolett ljus. Komposithartset placeras sedan på de behandlade ytorna och härdas återigen med UV-ljus.
Komposit hade länge använts för framtänder långt innan kvicksilveroroen uppstod på 1980-talet. Under denna period efterfrågades materialet av patienter som var oroade över kvicksilver, trots att det inte klarade av tuggbelastningen i kindtänder. Det dröjde nästan två decennier till innan en komposit utvecklades som kunde mäta sig med amalgam i styrka.
Guld är den metall som är mest kompatibel med munens miljö. Dentalt guld har hög finhalt och kombineras med en liten andel silver och koppar för att ge styrka, eftersom rent guld är extremt mjukt. Guldrestaureringar delas in i fyra kategorier:
Alla gjutna restaureringar tillverkas utifrån avtryck av patientens tänder och fästes med dentalt cement. Under 1980-talet var guldrestaureringarna det dyraste men också bästa alternativet för tänderna, och för dem som hade råd utgjorde de den ideala lösningen på problemet med kvicksilverfria fyllningar i kindtänder.
Nästan 30 år senare används fortfarande samma material inom tandvården – de har stått tidens prövning. Sedan dess har dock mycket förändrats: kompositen har utvecklats och blivit standard för både fram- och kindtänder, medan amalgam fasats ut i många länder. Sverige införde exempelvis ett generellt stopp för amalgam år 2009, främst av miljöskäl. Guld används idag sparsamt, men betraktas fortfarande som ett av de mest hållbara materialen inom tandrestaurering.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online