Gingival hyperpigmentering har flera etiologier. De flesta är godartade; vissa signalerar systemisk sjukdom.
Vanliga orsaker
- Fysiologisk melanin: Genetiskt, vanligare vid mörkare hudtoner (melanin i basala/suprabasala lager). Bilateral, symmetrisk, asymptomatisk.
- Läkemedelsinducerad: Minocyclin, antimalariamidler (klorokin), orala kontraseptiva, zidovudin, cytostatika.
- Rökning: "Rökares melanin" – nikotin stimulerar melanocyter; reversibel vid avslut.
- Amalgam-tätowering: Infiltrerade slemhinnepartiklar från silverfyllningar; lokaliserad blåsvart makul.
- Endokrina: Addisons sjukdom (ACTH/MSH ↑), Peutz-Jeghers syndrom (slemhinnemakuler), Cushings.
- Inflammatoriska: Lichen planus, kronisk parodontit.
- Maligna: Melanom (sällsynt; asymmetrisk, oregelbunden, färgvariation, diameter >6 mm, evolution), Kaposi sarkom (HIV-associerat).
Utredning
- Tandläkarundersökning: distribution, anamnes, läkemedel, rökning.
- Hudläkare vid atypiska drag (asymmetri, gränsoregularitet, färgvariation, diameter >6 mm, evolution).
- Systemisk utredning vid endokrina tecken.
Behandling
- Godartade: lugn; gingival depigmentering (laser, skalpell, kryo) för estetik om önskat.
- Läkemedelsinducerad: granska nödvändighet; kan blekna efter avlägsnande.
- Rökningsrelaterad: rökavvänjningsrådgivning.
- Patologiska: behandla underliggande tillstånd.
Ny eller föränderlig pigmentering värderar alltid professionell bedömning.