Tandläkare prioriterar att rädda naturliga tänder. Extraktion blir nödvändig när tandens prognos är hopplös eller när infektion inte kan kontrolleras på annat sätt.
Indikationer för extraktion
- Svår parodontit: >50 % benförlust, klass II–III mobilitet (Miller-klassificering), furkationsinvolvering, hopplös prognos trots parodontal behandling.
- Avancerad kariös: Oåterställbar kronförstöring, subgingival fraktur som sträcker sig under bennivå (ferruler omöjlig).
- Endodontisk misslyckande: Irreversibel pulpit/nekros med misslyckad rotkanalbehandling (RKB), kvarvarande periapikala förändringar, vertikal rotfraktur.
- Retinerade tänder: Orsakar smärta, perikoronit, dentigera cystor, resorption av angränsande tänder.
Abscesshantering: Stegvis metod
- Inskärning och drainering (I&D): Etablerar drainering vid fluktuerande svullnad.
- Antibiotika: Tillägg vid spridd infektion (cellulit), systemiska tecken, immunförsvarssvikt. Inte ersättning för källkontroll.
- Definitiv behandling: Rotkanalbehandling (om återställbar) ELLER extraktion (om inte återställbar).
Delat beslutsfattande
Beslutet integrerar kliniska/radiografiska fynd, parodontal/endodontisk prognos, återställbarhet, patienthälsa, ekonomi och preferenser. En grundlig diskussion om alternativ (implantat, bro, partiell protet, ingen ersättning) följer extraktionsplanering.