En tandfyllning är ett material som används för att ersätta saknad tandstruktur. Tandvävnad går oftast förlorad till följd av karies, som uppstår när en tand demineraliseras. Vilken restaureringsteknik som väljs för att reparera en skadad tand avgörs av skadans omfattning och vilka material som finns tillgängliga.
Tillfälliga fyllningar är gjorda av material som är avsedda att hålla i upp till en månad.
Zinkoxid-eugenol är ett material som ofta används för tillfälliga fyllningar. Sådana fyllningar används när det inte är möjligt, eller skulle vara olämpligt, att placera en permanent fyllning direkt. Om en patient till exempel har flera kariesskador som kräver mer än ett besök kan tandläkaren först återställa tänderna med ett tillfälligt material innan permanenta fyllningar läggs in. En tillfällig fyllning kan också användas för att lugna irriterade nerver i tandens pulpa, eller för att ge pulpan tid att läka innan den permanenta fyllningen placeras.
Permanenta fyllningar kan, med rätt skötsel, hålla från flera år upp till en hel livstid. Vid behandlingen borras tanden för att ta bort angripen emalj och dentin, varefter hålet fylls med antingen silveramalgam, komposit eller glasjonomer.
Silveramalgamfyllningar är den starkaste och vanligaste typen av tandfyllning. De placeras oftast i kindtänderna längst bak eller i stora, djupa kariesdefekter. Silveramalgam är en blandning av 35 % silver, 15 % tenn eller tenn och koppar, en spår av zink samt 50 % kvicksilver. Amalgam har använts sedan 1833, men har med åren tappat mycket av sin popularitet på grund av sitt kvicksilverinnehåll, sin tendens att expandera över tid och sitt iögonfallande metalliska utseende.
Kompositfyllningar består av akrylhartser och finmalt glas. Eftersom de är tandfärgade smälter de in bland de omgivande tänderna och ger ett naturligt resultat. Kompositen appliceras i flera halvflytande lager som härdar inom några minuter, ofta med hjälp av ultraviolett ljus för att påskynda processen. Dessa fyllningar brukar hålla i sex till tolv år. De är dock inte lika slitstarka som silveramalgam och bör därför inte användas i stora kindtandshål som utsätts för kraftig tuggbelastning. Komposit kan ibland krympa under härdningen, vilket kan skapa springor där bakterier får tillträde till tandens insida.
Glasjonomerfyllningar tillverkas, precis som kompositfyllningar, av akrylhartser och pulvriserat glas, men finns i färre kulörer. De utgör den svagaste typen av fyllning och används därför inte på tuggytor. Den största fördelen med glasjonomer är dessutom deras förmåga att frigöra fluor – de kan fortsätta stärka emaljen och bekämpa bakterier långt efter att de lagts in.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online