Ocklusion eller funktionsmässig stängning av den inre jugularvenen (IJV) – oavsett om från trombos, kompression, extrinisk massa, eller iatrogen skada – försvårar cerebral venös avledning, vilket utlöser en kaskad av hemodynamiska och neurologiska effekter.
Patofysiologiska konsekvenser
- Förhöjt cerebralt venöst tryck: Försvårat utflöde → ökad intrakraniellt tryck (ICP) → huvudvärk (diffus, pulserande, förvärras liggande/Valsalva), papilledem, illamående.
- Venös kongestion: Ansikts/periorbitalt ödem, konjunktiv kemos, utvidgade ytliga ansiktsvénor, cyanosis.
- Neurologisk kompromiss: Förändrad medvetenhet, visuella obskurationer, sjätte kranialnervpares (falsk lokaliserande tecken från förhöjt ICP).
- Lokala effekter: Hals-svullnad, ömhet, palpabelt sträng (om trombotisk), sväljsvårigheter (eso-fageal kompression), heshet (rekurrens laryngeus nerv kompression).
- Tromboembolisk risk: IJV-trombus → lungemboli (sällsynt men dokumenterad); septisk tromboflebit (Lemierres syndrom) från oro-faryngeal infektion.
Etiologiska kategorier
- Trombotiska: Centrala venkatetrar, malignitet, hyperkoagulabilitet, trauma, infektion.
- Kompressiva: Sköldkörtelböld, mediastinal massa, cervical lymfadenopati, thorakalt utloppssyndrom.
- Iatrogena: Kirurgisk ligatur, kateterrelaterad, strålningfibros.
- Medfödda: Agenes/hypoplasia (vanligtvis asymptomatiska på grund av kollateraluppkomst).
Akuthet och utredning
Bilateral IJV-ocklusion eller trombos med förhöjda ICP-tecken är en neurologisk akut. Utredning: duplexultraljud (första linje), CT/MR-venografi, D-dimer, koagulationspanel. Behandling: antikoagulation, trombolys, stentning, kirurgisk dekompression, eller behandling av underliggande orsak.