Djuprengöring av tänderna, även kallad skalning och rotplaning, utförs när en tandköttsjukdom finns. Tandköttsjukdom har i huvudsak två stadier. Gingivit uppstår när plack och tandsten ansamlas och irriterar tandköttet, som då börjar blöda när patienten borstar tänderna eller äter. Om sjukdomen inte behandlas kan tandköttet bli inflammerat och dra sig tillbaka från tänderna, vilket bildar så kallade fickor.
I dessa fickor kan bakterieplack börja bildas under tandköttskanten och orsaka parodontit, en mer allvarlig tandköttsjukdom som bryter ned stödjevävnaden runt tänderna. I mer framskridna stadier kan djuprengöring även vara ett förberedande steg innan parodontalkirurgi.
När plack byggs upp under tandköttskanten i fickorna blandas det med andra mineraler i munnen och bildar tandsten. Detta ämne är hårt och skrovligt, fastnar på tänder och rötter och gör det lättare för ännu mer plack att samlas i området. Fickorna kan därmed breddas ytterligare. Utan djuprengöring för att avlägsna den svårtillgängliga tandstenen riskerar både tänder och rötter att skadas. För att förebygga detta stadium kan en tandläkare bedöma att djuprengöring är nödvändig.
Skalning innebär att tandsten skrapas bort från tänderna för att avlägsna plackansamlingar från både tandkronor och rötter. Det görs med en kombination av handinstrument och ultraljudsverktyg. Verktygen består oftast av en slät, vibrerande spets som lossar plack och tandsten, samt ett vattenbaserat system som kyler området och sköljer bort de lösgjorda partiklarna.
Skalningen kan ofta lämna en skrovlig yta på tanden, därför utförs rotplaning samtidigt för att jämna ut rötterna och avlägsna eventuell kvarvarande tandsten. Jämnare rötter gör det möjligt för tandköttet att läka utan irritation. När det läker blir tandköttet mindre svullet och fickorna drar ihop sig igen runt tänderna. Det ideala avståndet mellan tandköttet och tanden är 1 till 3 millimeter.
Ju djupare fickan är, desto längre tid tar behandlingen och desto större kan obehaget bli. Hur mycket det gör ont varierar helt mellan olika patienter – vissa känner bara av skrapkänslan utan något egentligt besvär. Tandläkaren eller tandhygienisten kan rekommendera metoder för att lindra obehaget, exempelvis lokalbedövning.
Djuprengöring utförs på en fjärdedel, hälften eller hela munnen under ett besök, beroende på hur allvarlig tandköttsjukdomen är och patientens önskemål. Det första besöket tar oftast längre tid än de efterföljande på grund av mängden tandsten, och behandlingen kan därför delas upp i flera mindre tillfällen.
Efter en djuprengöring kan tandköttet vara ömt eller känsligt för värme och kyla i flera dagar. Tandläkaren kan rekommendera receptfria smärtstillande medel för att lindra smärtan. Att byta till tandkräm för känsliga tänder hjälper också mot känsligheten. Tandläkaren kan dessutom förse patienten med ett antiseptiskt munskölj att använda efter behandlingen.
Om inte tandläkaren säger annat ska patienten borsta tänderna och använda tandtråd som vanligt. Mindre blödningar kan förekomma i flera dagar medan tandköttet läker. Upplever patienten kraftiga blödningar, svullnad eller smärta bör tandläkaren kontaktas omgående.
Tandköttsjukdom går inte över av sig själv; återkommande rengöringar blir nödvändiga med vissa intervall beroende på sjukdomens svårighetsgrad. Skador på rötterna är irreversibla, men om tandköttsjukdomen upptäcks i tid är den lätt att hantera och kan i vissa fall till och med förbättras.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online