Fluorid är en anjon av grundämnet fluor och är känt för att hjälpa till att förebygga och till och med vända tidiga stadier av tandröta. Fluorid bekämpar effektivt karies på två sätt: det skapar ett skyddande lager runt tänderna som hindrar syran i placken från att lösa upp tandemaljen, och det gör det möjligt för tänderna att remineraliseras. Fluoridbehandlingar finns i form av geler, skum och lacker, långsamfrigörande anordningar samt fluoridtillskott.
Fluoridgeler och -skum används av patienter som löper hög risk för karies, hål i tänderna och tandförlust, samt av dem som har begränsad tillgång till andra fluoridkällor. Produkterna appliceras med hjälp av en bettskena som innehåller gelen eller skummet. Den enda nackdelen med denna metod är att patienten inte får skölja munnen, äta, dricka eller röka på minst 30 minuter efter behandlingen.
För att slippa väntetiden kan patienten istället välja en fluoridlack. Den ger samma skyddande effekt på tänderna men utan den efterföljande vänteperioden som krävs efter behandling med gel eller skum.
Enligt forskning av Amir Azarpazhooh och Patricia Main vid Canadian Dental Association varierar frekvensen av denna typ av fluoridbehandling från person till person, beroende på hur hög risk patienten har för att utveckla karies. Enligt deras studie rekommenderas att engångsdoser av fluorid appliceras hos lågriskpatienter en gång per år, medan patienter med hög risk bör behandlas två gånger per år.
En tandläkare kan också installera långsamfrigörande fluoridanordningar på patientens tänder. Som namnet antyder gör dessa anordningar det möjligt med en långsam men kontinuerlig frisättning av fluorid direkt på tänderna. De är en effektiv metod för att höja fluoridkoncentrationen i både tänder och munhåla. Nackdelen är att anordningarna lätt lossnar från tanden, vilket ökar risken att de oavsiktligt sväljs.
Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) kan användningstiden för långsamfrigörande fluoridanordningar variera mellan 30 och 180 dagar, beroende på patientens risk för karies och tandförlust. Forskningen har visat att dessa anordningar effektivt ökade fluoridnivåerna hos patienter som bar dem i 100 dagar.
Enligt amerikanska Centers for Disease Control (CDC) ordineras fluoridtillskott främst till barn som behöver ett regelbundet tillskott av fluorid i munnen och tänderna. Beroende på graden av karies, barnets ålder och mängden fluorid i det dricksvatten barnet regelbundet konsumerar får tandläkaren ordinera en dos på 0,25 till 1 milligram fluorid.
När fluoridtillskott intas tas ämnet upp i blodströmmen och inkorporeras i de växande tänderna hos små barn. Detta gör tänderna hårdare och mindre känsliga för de syror som produceras av bakterierna i placket.
Enligt CDC ordineras fluoridtillskott till patienter under 16 år enligt ett strikt schema för fluoridintag, som anpassas efter fluoridkoncentrationen i det kommunala dricksvattnet. Dessa riktlinjer rekommenderas gemensamt av American Dental Association (ADA), American Academy of Pediatric Dentistry (AAPD) och American Academy of Pediatrics (AAP). Enligt samma forskning publicerade Institute of Medicine år 1997 åldersspecifika rekommendationer för det totala kostintaget av fluorid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online