En vitare och ljusare le är något många önskar sig. På marknaden finns idag en rad tandblekningsprodukter, men i själva blekningsprocessen används i princip alltid en av två aktiva ingredienser: karbamidperoxid eller väteperoxid. Båda ämnena används inom flera olika behandlingsområden, men är mest kända för sina tillämpningar inom munvården.
Peroxiden fungerar genom att bryta ner de mörkfärgade föreningarna runt tandemaljens lager via oxidation. När dessa föreningar brutits ned uppstår den eftertraktade blekande effekten. Men hur skiljer sig egentligen de två ämnena åt? Här går vi igenom skillnaderna i sammansättning, effekt och säkerhet.
Väteperoxid liknar påfallande vatten till det yttre. Medan vatten består av två väteatomer och en syreatom innehåller väteperoxid två väteatomer och två syreatomer – vilket gör det till ett extremt kraftfullt oxidationsmedel. Ämnet används som blekmedel i hårvårdsprodukter samt som aktivt blekande ämne i munvårdsprodukter.
Fysikaliskt har väteperoxid en smältpunkt på –0,4 °C, en kokpunkt mellan 150 och 152 °C samt en densitet på 1,4425 gram per kubikcentimeter.
Till skillnad från flytande väteperoxid är karbamidperoxid ett fast ämne – ett kristallint pulver eller vita kristaller. Det består av en väteperoxidsmolekyl kombinerad med en ureamolekyl, där urea i sin tur består av en kolatom, fyra väteatomer, två kväveatomer och en syreatom. Även denna förening används som blekmedel i hårvårdsprodukter och som blekande ingrediens i munvårdsprodukter.
Karbamidperoxid har en smältpunkt mellan 75 och 85 °C samt en densitet på 1,4 gram per kubikcentimeter.
Det är i grunden väteperoxiden som bleker tänderna – oavsett om den verkar helt själv eller ingår i karbamidperoxid. Tester visar dock att det inte finns några signifikanta skillnader mellan peroxidernas faktiska blekande effekt.
I jämförande studier är koncentrationen av karbamidperoxid alltid högre än den för väteperoxid, eftersom karbamidperoxid är det svagare av de två ämnena. En dubbelblind studie som publicerades i International Endodontic Journal i juli 2004 jämförde 20 procent karbamidperoxid med 7,5 procent väteperoxid. Resultatet blev i stort sett identiskt – men man måste ta hänsyn till de betydligt olika koncentrationerna som krävdes för att nå samma resultat.
Säkerhetsaspekterna kring karbamidperoxid och väteperoxid får inte förbises. Överdriven användning av peroxider kan orsaka allvarliga problem med tandköttet. Säkerhetsstudier har visat gingival irritation, synlig som lesioner på marginaltandköttet.
I en studie publicerad i Quintessence International i juli–augusti 2006 användes 3,5 procent väteperoxid respektive 10 procent karbamidperoxid. Väteperoxid gav mindre känslighet i tänderna. Över tid ledde dock användningen av karbamidperoxid till minskad mikrohårdhet i emaljen. Å andra sidan påverkar karbamidperoxid pH-nivåerna i munnen mindre än väteperoxid gör, och det ger även lägre grad av radikulär diffusion.
Båda peroxiderna ger effektiv tandblekning, men de skiljer sig åt i form, styrka och påverkan på tänder och tandkött. Väteperoxid är det direkt verkande ämnet och används ofta i snabbverkande och professionella behandlingar, medan karbamidperoxid – som gradvis frigör väteperoxid – vanligen förekommer i hemblekningsprodukter och skonsammare alternativ. Oavsett vilken produkt du väljer bör du följa anvisningarna noggrant och rådfråga din tandläkare om du är osäker.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online