
Den populära bilden av medeltiden som en tid av universell smuts och undvikande av bad är i stor utsträckning en senare konstruktion. Under den 14:e århundradets Svarta Död var verkligheten mer nyanserad – och i vissa kretsar rekommenderades badande aktivt.
Många lärda läkare och medicinska texter från epoken, inklusive referenser i Giovanni Boccaccios Decameron, förespråkade frekvent badande och handtvätt som förebyggande åtgärder mot pestilensen. Den rådande miasma-teorin (sjukdom orsakad av "dårlig luft") ledde till rekommendationer om aromatiska bad och rökning för att rena luften och kroppen.
Hygienpraxis varierade stort beroende på social klass, geografisk region och tidsperiod. De rika badade ofta regelbundet privat; de fattiga hade mindre tillgång. Det pausala påståendet "folk badade inte under Svarta Döden" är historiskt felaktigt. Lärda läkare av tiden rekommenderade aktivt hygien som försvarsmedel.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online