Varje år genomgår över 500 000 personer i USA en karpaltunneloperation i syfte att lindra smärtan orsakad av karpaltunnelsyndrom (KTS). Även om operationen oftast är effektiv finns det ingen garanti för att symtomen försvinner eller att de inte återkommer senare. Eftersom problem kan uppstå till följd av ingreppet är det viktigt att känna till riskerna innan du bestämmer dig för denna väg.
Karpaltunneln är en passage i handleden genom vilken medianusnerven och nio senor passerar ut i handen. När utrymmet i tunneln minskar kan medianusnerven komprimeras, vilket orsakar smärta, stickningar och domningar i handen. Symtomen börjar ofta som en gradvis värk och förvärras successivt med tiden.
Tidig behandling inkluderar antiinflammatoriska läkemedel, kortisoninjektioner, handledsskenor och fysioterapi. Operation kan rekommenderas om symtomen inte lindras av dessa konservativa behandlingsformer, eller vid ihållande domningar, symtom som pågått i mer än tio månader, eller om muskulaturen i handflatan har börjat försämras.
Flera olika operationstekniker används för att lindra karpaltunnelsyndrom. Samtliga utförs som dagkirurgi och går ut på att genomskära det tvärgående karpalligamentet för att minska trycket mot medianusnerven.
Vid öppen frisättning görs ett snitt från handleden till handflatan. Fördelen sägs vara att kirurgen får god överblick över området, vilket minskar risken för oavsiktlig skada på nerven. Nackdelen är att återhämtningstiden blir längre och att ärrbildningen blir mer omfattande.
Denna teknik liknar den öppna metoden, men snittet är betydligt mindre – endast cirka 2,5 centimeter långt.
Vid endoskopi görs ett eller två små snitt på ungefär en centimeter, varefter tunna instrument med kamera och skalpell förs in i karpaltunneln. Kirurgen genomför snittet i ligamentet medan bilden visas på en skärm. Metoden är mindre invasiv och bedöms vara lika effektiv som öppen kirurgi.
Allvarliga komplikationer efter karpaltunneloperation är sällsynta, men som vid varje kirurgiskt ingrepp finns alltid vissa risker att ta hänsyn till. Möjliga besvär, oftast tillfälliga, inkluderar blödning, smärta, stelhet och allergiska reaktioner mot läkemedel. En mindre infektion kan också uppstå och behandlas i regel framgångsrikt med antibiotika.
Det är dessutom vanligt med en tillfällig kraftminskning som påverkar förmågan att greppa och nypa med handen. Det absolut vanligaste problemet är dock att symtomen återkommer efter operationen.
Stora risker i samband med karpaltunneloperation är mycket ovanliga. Eftersom medianusnerven ligger direkt under det tvärgående karpalligamentet finns dock en teoretisk möjlighet att nerven skadas, skärs eller till och med helt genomskärs under ingreppet.
Skador på sensoriska nerver kan leda till permanent domning, medan skador på motoriska nerver kraftigt kan begränsa handens rörlighet och styrka. Nervskador inträffar dock bara hos cirka 1 av 100 opererade patienter. Det finns även en liten risk för allvarlig infektion, vilket i så fall kan kräva ytterligare en operation. Dessutom har det diskuterats att karpaltunneloperation skulle kunna öka risken för artros, men det saknas entydig forskning som bekräftar denna oro.
Karpaltunnelfrisättning anses vara den mest effektiva behandlingen av KTS, men inte alla patienter upplever förbättring efter ingreppet. Cirka 70 procent av patienterna anger att de är nöjda med resultatet, och runt 90 procent är helt fria från nattliga symtom. I vissa fall rapporteras dock smärtan vara densamma som tidigare, eller till och med värre.
Risken för återfall ökar om ärrvävnad bildas i såret eller om handen inte får tillräcklig vila under återhämtningen. Att noggrant följa läkarens rehabiliteringsinstruktioner är därför avgörande för ett gott slutresultat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online