Trauma kan öka risken för att utveckla karpaltunnelsyndrom, men det är sällan en direkt orsak i sig. Tillståndet uppstår när nervus medianus, som löper genom karpaltunneln i handleden, blir sammanpressad. Denna nerv ansvarar för känsel i tumme, pekfinger, långfinger och en del av ringfingret.
Ett trauma, till exempel en handledsbrottning, fraktur eller kraftig stöt, kan skada strukturerna i handleden och öka trycket på nervus medianus. Svullnad, inflammation eller förskjutna benbitar efter en skada kan göra att utrymmet i karpaltunneln minskar, vilket i sin tur kan ge symtom som smärta, domningar och stickningar i hand och handled.
I vissa fall debuterar besvären direkt efter skadan, medan de i andra fall utvecklas successivt i takt med att svullnad och ärrbildning ökar över tid.
Även om trauma spelar en roll, bidrar flera andra faktorer till utvecklingen av karpaltunnelsyndrom:
• Repetitiva rörelser – långvarigt ensidigt arbete med hand och handled, exempelvis vid datorarbete, monteringsjobb eller byggarbete.
• Medicinska tillstånd – diabetes, hypotyreos, reumatoid artrit och övervikt ökar risken.
• Genetik – vissa personer har en medfött smalare karpaltunnel, vilket gör dem mer mottagliga.
• Hormonella förändringar – exempelvis under graviditet eller klimakteriet.
Kontakta vården om du har långvariga domningar, stickningar eller nedsatt kraft i handen. Ju tidigare tillståndet diagnostiseras, desto bättre är möjligheterna att lindra symtomen och undvika permanenta nerskador på nerven. Behandlingen kan innebära handledskena, anpassning av arbetsställningar, kortisonbehandling eller i vissa fall operation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online