Tandläkare och oralkirurger använder extraktionstång för att dra ut tänder. Instrumentet består av två delar som är korsade och sammanfogade med ett led, ungefär som en vanlig tång. Handtagen sitter ovanför leden, medan de två näbbformade bladen – som greppar om tanden i den lilla fördjupningen mellan kronan och roten – sitter under leden. Eftersom tänder varierar i både storlek och struktur krävs olika typer av extraktionstång med näbbar som är specialutformade för att avlägsna specifika tänder.
De flesta vuxna har 32 permanenta tänder. Tänder som sitter i alveolerna i överkäken kallas maxillärtänder, medan tänderna i underkäken kallas mandibulärtänder. Längst fram i munnen finns åtta snittänder – fyra upptill och fyra nertill. Bakom snittänderna, på varje sida av munnen, sitter de fyra spetsiga hörntänderna. Därefter följer två premolarer på varje sida, även kallade bikuspidaler. Bakom premolarerna finns de första och andra molarerna, fyra i överkäken och fyra i underkäken. Längst bak i båda käkarna sitter slutligen de fyra tredje molarerna, som allmänt kallas visdomständer.
För att avlägsna övre snittänder och hörntänder använder tandläkare extraktionstång nr 99C eller nr 150. Instrument nr 99C har konkava, ospetsade näbbar som ligger i linje med handtagen. Tång nr 150, ofta kallad universelltång, har lätt böjda, S-formade och konkava näbbar utan spetsar, och kan även användas för att extrahera premolarer. Tång nr 286, med sina bajonettformade näbbar, är praktisk vid borttagning av hörntänder och premolarer.
De första och andra molarerna på höger respektive vänster sida av munnen extraheras med tång nr 88R respektive nr 88L. Dessa S-formade instrument har spetsiga bukkala näbbar (mot kinden) och konkava palatinala näbbar (mot gommen).
Mandibulär tång känns igen på att bladen bildar en 90-graders vinkel mot handtagen. Med den mandibulära universelltången, nr 151, kan tandläkaren extrahera de sex framtänderna och de fyra premolarerna i underkäken. Denna tång har välvda handtag och konkava, ospetsade näbbar.
Mandibulära molartänger, även kallade nr 16 och nr 287, kan användas på båda sidor av underkäken för att avlägsna första och andra molarerna. De har raka handtag samt böjda och spetsiga näbbar som ger ett säkert grepp kring molartandens krona.
Utöver standardinstrumenten finns flera specialiserade tänger med mer begränsade användningsområden, bland annat visdomstandstång, så kallad cowhorn-tång och rotspetstång. Visdomstandstången är förlängd för att ge bättre åtkomst långt bak i käken. Cowhorn-tången har vassa, spetsiga näbbar och används för att avlägsna molarer vars kronor är svårt skadade av karies. Rotspetstång har mindre näbbar och används för att ta bort små tänder eller frakturerade rotrester som blivit kvar i käkbenet efter en tandbrottning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online