Gastrisk bypass – så går operationen till

Gastrisk bypass är en operation där magsäcken görs mindre, vilket innebär att du behöver äta betydligt mindre för att känna dig mätt. Ingripet är en behandling mot fetma och används främst för patienter vars övervikt orsakar allvarliga hälsoproblem. Operationen verkar på två sätt: den krymper magsäckens storlek och den förändrar matsmältningsprocessen så att kroppen tar upp färre kalorier.

Kirurgin kan utföras på två olika sätt – antingen som öppen kirurgi eller som laparoskopi (titthålskirurgi). Nedan förklarar vi skillnaderna mellan metoderna och hur själva bypass-ingreppet går till.

Öppen kirurgi

Öppen kirurgi var länge den traditionella metoden vid gastrisk bypass, men den innebär en längre återhämtningstid och en högre risk för komplikationer som bråck, infektion i operationssåret och synlig ärrbildning. Vid öppen kirurgi gör läkaren ett större snitt i buken för att komma åt magsäcken och utför sedan bypass-operationen med vanliga kirurgiska instrument som hålls i händerna.

Laparoskopi

För de flesta patienter är laparoskopi en mindre riskabel metod. Läkaren gör då fyra till sex små snitt i buken. Genom ett av snitten förs en liten kamera, ett så kallat laparoskop, in i buken, medan tunna kirurgiska instrument förs in genom de övriga snitten. Kameran ger läkaren en bild av magsäckens insida på en skärm, vilket gör det möjligt att utföra hela ingreppet utan att öppna buken på bred front. Fördelen är oftast kortare sjukhusvistelse, mindre smärta och snabbare läkning.

Själva bypass-ingreppet

Bypass-operationen har två huvudmål. Det första är att minska magsäckens storlek. Detta görs genom att skilja ut en liten ficka som rymmer ungefär två matskedar mat, vilken separeras från resten av magsäcken med hjälp av häftklamrar. All mat du äter hamnar därefter i denna lilla ficka i stället för i hela magsäcken, vilket gör att du känner dig mätt mycket snabbare.

Det andra målet är att minska kroppens upptag av näring, så att mindre fett och färre kalorier tas upp. För att uppnå detta kopplar läkaren samman jejunum – en del av tunntarmen – direkt med den nya magsäcksfickan. Maten passerar då från fickan via jejunum vidare till tunntarmen och hoppar på så sätt över en del av tarmkanalen, vilket begränsar näringsupptaget.