Magsår är slemhinnebrott som överstiger 3 mm i djupet i magslemhinnan. De uppstår från en obalans mellan aggressiva faktorer (magsyra, pepsin, gallreflux) och försvarsmekanismer (slem-bikarbonat-lager, slemhinnblodflöde, prostaglandiner, epitelial restitution).
Viktiga patogena faktorer
- Helicobacter pylori-infektion: Stör mukosala barriären, inducerar kronisk inflammation, och dysreglerar syrasekretion (hypoklorhydri vid pangastrit, hyperklorhydri vid antral-dominerande infektion).
- NSAID: Hämmar cykloxygenas-1 (COX-1), minskar skyddande prostaglandiner (PGE2, PGI2) som upprätthåller slem/bikarbonat-sekretion och slemhinnblodflöde.
- Rökning: Minskar slemhinnblodflöde, ökar syrasekretion, och försvårar sårläkning.
- Fysiologisk stress (kritisk sjukdom): Iskemi-reperfusionsskada leder till "stressulcus" hos ICU-patienter.
Magvätskans komponenters roll
Saltsyra (HCl) och pepsin kemiskt matsmälter slemhinnan när det skyddande slem-bikarbonat-lagret är komprometterat. Gall syror från duodenogastrisk reflux skadar cellmembran ytterligare och försvårar restitution.
Behandlingsstrategier
- Protonpumpshämmare (PPI): Omeprazol, pantoprazol, esomeprazol – potent syråtertryck som främjar läkning (4–8 veckor typiskt).
- H. pylori-eradifiering: Trippel eller kvadruppel terapi (PPI + två/tre antibiotika) i 10–14 dagar.
- NSAID-hantering: Avsättning om möjligt; annars ko-terapi med PPI eller misoprostol.
- Mukosaskyddsmedel: Sukralfat (fäster vid sårbas), bismutsubsalicylat.
- Livsstil: Rökstopp, alkoholverkning, stressreduktion.
De flesta sår läker inom 4–8 veckor med lämplig terapi. Endoskopisk bekräftelse av läkning rekommenderas för magsår på grund av malign potential.
