
En vanlig missuppfattning är att slemhinnan eller membranet på insidan av skallen tas bort under en obduktion. I själva verket är det precis tvärtom – hjärnhinnan, även kallad dura mater eller hårda hjärnhinnan, lämnas normalt sett intakt under undersökningen.
Dura mater är ett tufft, segt och fibröst membran som klär insidan av kraniet och omsluter hjärnan. Det är det yttersta av de tre hjärnhinnorna som skyddar det centrala nervsystemet:
Tillsammans bildar dessa tre lager ett viktigt skydd för hjärnan mot stötar och skador, och de innehåller även cerebrospinalvätskan som dämpar rörelser.
Dura mater behålls normalt intakt under obduktionen av flera viktiga skäl:
Hinnan bevarar hjärnans struktur och integritet under själva undersökningen. Utan detta skydd skulle hjärnvävnaden lättare kunna skadas när skallen öppnas.
Patologer kan upptäcka viktiga fynd genom att studera dura mater, exempelvis blödningar mellan hjärnhinnorna, såsom epiduralblödning eller subduralblödning, tumörer som meningiom samt tecken på infektioner eller inflammation.
Först efter att hinnan har inspekterats och dokumenterats kan den försiktigt öppnas för att patologen ska kunna komma åt hjärnvävnaden på ett kontrollerat sätt.
Vid en typisk obduktion gör patologen ett snitt runt huvudet, varefter skalpen fälls framåt och bakåt. Därefter öppnas kraniet med en såg, men dura mater lämnas orörd tills den har granskats noggrant. När hjärnan sedan tas ut undersöks både hinnorna och hjärnvävnaden separat för att ge en fullständig bild av eventuella sjukdomsförändringar eller skador.
Hjärnhinnan, dura mater, tas alltså inte bort under en obduktion – den bevaras för att skydda hjärnan och för att kunna bidra med viktig diagnostisk information. Endast efter en grundlig inspektion öppnas den kontrollerat för vidare undersökning av hjärnvävnaden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online