
Spinalbedövning (spinalanestesi) blockerar inte alla nervfibrer samtidigt. Nervfibrerna skiljer sig åt i tjocklek och myelinisering, vilket gör dem olika känsliga för det lokala bedövningsmedlet. Blockaden uppstår därför i en bestämd ordning – den så kallade blockadsekvensen.
De sympatiska nervfibrerna styr blodkärlens tonus och svettkörtlarna. Eftersom de är tunna och mycket känsliga för bedövningsmedel blockeras de först. Resultatet blir vasodilatation (utvidgning av blodkärlen) med risk för blodtrycksfall, samt nedsatt svettning under blockadnivån.
Nervfibrer som leder smärta och temperatursinnesintryck blockeras i nästa steg. Det ger analgesi (avsaknad av smärtkänsla) och termoanalgesi (nedsatt temperaturkänsla) under blockadnivån.
De tjockaste fibrerna, som styr muskelrörelser, kräver högst koncentration av bedövningsmedel och blockeras därför sist. Rörelseförmågan (motoriken) försvinner därmed under blockadnivån.
Hur högt upp blockaden når beror bland annat på injektionsstället, dosen och volymen av bedövningsmedlet samt dess tyngd (baricitet) och patientens kroppsställning. En injektion i ländryggen, exempelvis vid kotnivån L3–L4, ger typiskt en blockad som omfattar underlivet och benen, medan en blockad som sprider sig upp till bröstnivå (cirka Th10–Th12) även omfattar buken.
Vid avklingning sker processen i omvänd ordning: motoriken återkommer först, därefter känseln och till sist den sympatiska funktionen. Därför bör patienten övervakas noggrant tills alla funktioner helt återhämtat sig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online