Knäbyteskirurgi är en av de mest komplexa ingrepp som en ortopedisk specialist utför. Knäleden är den största leden i människokroppen, och vid en knäprotesoperation tas den skadade leden bort och ersätts med en konstgjord protes. För den som står inför en sådan operation är det ovärderligt att förstå själva ingreppet, vilka delar som används för att ersätta det naturliga knät samt hur återhämtningen går till.
Det finns flera olika metoder för att byta ut ett knä, och valet beror på skadans omfattning samt patientens behov.
Vid traditionell byteskirurgi görs ett snitt på cirka 15–23 centimeter mitt över knäskålen, varefter hela knäleden exponeras. Den nedre delen av lårbenet (femur), den övre delen av skenbenet (tibia) samt hela knäskålen (patella) tas bort. En protes som tillverkats efter patientens specifika mått placeras sedan i knäleden och fixeras med pinnar, bencement eller skruvar. Därefter stängs snittet och rehabiliteringen påbörjas.
Vid minimalinvasiv knäbyteskirurgi utförs i princip samma procedur, men genom ett betydligt mindre snitt. Kameror och annan specialutrustning hjälper kirurgen att "se" inuti leden under ingreppet.
En tredje typ är unikompartmentsprotes. Här tas endast en del av knät bort och ersätts. Detta sker vanligtvis när enbart ena sidan av knäleden har skadats eller drabbats av artros eller annan sjukdom.
I grunden används samma ersättningsdelar oavsett vilken typ av knäbytesoperation som utförs. En protes komponent tillverkas för skenbenet, en för lårbenet samt en protetisk knäskål. Vid en unikompartmentsprotes krävs endast halva standardprotesen. Skillnaderna mellan olika proteser ligger framför allt i vilket material de är tillverkade av och hur de fästs mot benen i benet.
Knäproteser tillverkas numera oftast av keramiskt material eller oxiderat zirkonium. De keramiska materialen förlänger protesens livslängd avsevärt – de låter leden fungera smidigt utan den friktion som uppstod i äldre metalldelar och som med tiden fick dem att slitas ner och gå sönder. Zirkoniumdelar tillverkas med en speciell process där syre absorberas in i materialet och skapar en keramisk yta. Dessa moderna protesdelar kan hålla betydligt längre än de äldre proteserna av enbart metall och plast. Ett traditionellt implantat håller i genomsnitt i 15 år, medan dessa avancerade implantat i genomsnitt håller i cirka 25 år.
Standardknäproteser fästs vanligtvis med bencement, och pinnar drivs dessutom in i det naturliga benet för att hålla protesen på plats. I nyare protesmodeller finns istället utrymmen där levande ben kan växa in och förankra implantatet naturligt. För äldre patienter eller patienter vars skelett har andra problem är cementmetoden fortfarande det bästa valet. Hos yngre patienter med friska ben är dock den nyare typen ett utmärkt alternativ, eftersom kroppen då faktiskt växer samman med ersättningen i takt med att benet läker.
Ett vanligt missförstånd kring knäbytesoperation är att det nya knät skulle fungera precis som ett normalt knä. Detta stämmer inte alls. Även om smärtlindringen i många fall är enorm och aktiviteter som inte kunnat utföras på länge kan återupptas, kan det ersatta knät aldrig bli lika starkt, slitstarkt eller flexibelt som originalknät. En knäprotes ger patienten livskvalitet tillbaka, men den återställer inte en professionell idrottskarriär.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online