Exteriorisera livmodern (tillfälligt ta fram den genom bukincisionen) är ett standardsteg vid många kejsarsnitt, men inte universellt.
Primära anledningar till exteriorisering
- Optimal fostertillgång: Lyfter livmoderns fundus till incisionsnivå → enklare förlossning av huvudbörd/breech, minskar risken för livmodertillägg/rivning.
- Hemostase: Direkt visualisering av livmoderincision → precist synplacering; bilateral livmoderkärlkompression vid behov.
- Livmoderns inspektion: 360° bedömning för tillägg, ruptur, anomalier, myom.
- Placentaförlossning: Manuell avlägsnande (standard) eller kontrollerad snarledning underlättas.
- Eilederligatur: Om önskad, enkelt utförd på exterioriserad livmoder.
När exteriorisering kan utelämnas
- Djup bäcken / hög BMI / stor livmoder – tekniskt svårt.
- Förtids, liten livmoder – förlossning lätt in situ.
- Allvarliga förväxningar (tidigare operationer) – risk för tarm/blåsa skada.
- Kirurgens preferens / utbildning.
- Breech extraction ibland görs in situ (omdiskuterat).
Evidens
- RCT visar att exteriorisering minskar blodförlust (medeldifferens ~100–150 ml) och operationstid.
- Ingen skillnad i postoperativ smärta, infektion, eller febermorbiditet.
- Vissa kvinnor rapporterar mer illamående/kräkning (vagusstimulering) – hanterbart med antiemetika.
Teknik
- Efter förlossning, grepp livmoderns fundus (eller cornua).
- Lyft genom incisionen mildt; lägg på sterila handdukar på mödravans buk.
- Reparera hysterotomi (typiskt 2-lagers låsande + löpande slutning).
- Inspektera, säkerställ hemostas.
- Returnera livmodern till bäckenet; sluk buk.
Exteriorisering är ett kirurgiskt verktyg för säkerhet och effektivitet – inte obligatoriskt i alla fall.
