1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Olika typer av ortopediska pinnar och deras användningsområden

Ortopediska kirurger specialiserar sig på operationer som korrigerar problem med skelettet i hela kroppen – från händer, axlar, knän och anklar till ryggraden. Under operationer använder de ortopediska pinnar för att reparera skador som frakturer och deformiteter. Vilken typ av pinne som används beror på var i kroppen ingreppet görs och vilken typ av operation som utförs.

Material och komplikationer

Ortopediska pinnar används när en fraktur eller skada inte kan läka på egen hand, när den skadade benet tränger genom huden, eller när smärtan inte avtar efter fysioterapi och andra icke-kirurgiska behandlingar. De flesta kirurgiska pinnar tillverkas av rostfritt stål eller titanlegering.

Dessa material väljs eftersom de sällan orsakar reaktioner med kemikalier och ämnen som förekommer naturligt i kroppen. Med tiden finns dock alltid en risk för att pinnen lossnar eller att patienten drabbas av en infektion kring pinnen. Kirurgiska ingrepp innebär dessutom generella risker, såsom allergiska reaktioner mot läkemedel (till exempel andningssvårigheter), blödningar och infektioner.

Knowles-pinnen

Knowles-pinnen används av kirurger för att stabilisera en frakturerad nyckelben, fotled eller andra frakturer med en diameter mellan 3,0 och 4 millimeter. Pinnarnas längd varierar från 65 till 100 millimeter. Knowles-pinnen används ofta som ett alternativ till en platta, tack vare sin låga komplikationsfrekvens och höga effektivitet.

Austin Moore-pinnen

Austin Moore-pinnen har två muttrar och är 3 millimeter i diameter. Längden varierar från 50 till 150 millimeter. Denna pinn typ används ofta vid höftproteser och knäproteser.

Steinmann-pinnar

En Steinmann-pinne används för fixering av frakturer, särskilt i skenbenet (tibia) och lårbenet (femur). Pinnen kan antingen drivas direkt in i benet, eller så borras ett hål i benet varefter pinnen roteras på plats. Steinmann-pinnar finns i diameter från 2 till 4,8 millimeter och kan vara antingen gängade eller ogängade beroende på användningsområde.

Alternativa metoder

Beroende på var operationen utförs och varför ingreppet behövs kan kirurgen istället välja att använda implantat, spikar, skruvar eller ståltråd för att underlätta läkningen. Vid en bentransplantation kan den ortopediska kirurgen till exempel använda skruvar över frakturen för att hålla den på plats, en stålplatta fäst med skruvar, eller en lång metallpinne som drivs genom benet från ena änden till den andra.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online