LASIK-tekniken bygger på en speciell typ av laser som ögonkirurger använder för att korrigera synfel som närsynthet, översynthet och astigmatism. Operationen har blivit en av de mest populära metoderna för permanent synförbättring i världen.
LASIK-tekniken har sina rötter i år 1950, när den spanskfödde ögonläkaren José Barraquer utvecklade en metod som han kallade keratomileusis. Genom att forma om hornhinnan kunde han korrigera brytningsfel i ögat. År 1989 beviljades det officiella amerikanska patentet till Dr. Gholam A. Peyman, som beskrev sin uppfinning som en "metod för att modifiera hornhinnans krökning". Detta patent lade grunden för den moderna LASIK-operation som utförs idag.
Vid en LASIK-operation skapar kirurgen en tunn flik i ögats yta med hjälp av en laser för att komma åt och omforma hornhinnan. Genom att ändra hornhinnans krökning kan ljuset fokuseras korrekt på näthinnan, vilket ger skarpare syn.
Ingreppet är smärtfritt och utförs utan lokalbedövning. Hela proceduren tar cirka 15 minuter för båda ögonen, och patienterna kan oftast gå hem samma dag.
Efter operationen rekommenderas patienterna använda antibiotiska ögondroppar för att förebygga infektioner. Under de första veckorna bör även solglasögon bäras vid starkt ljus, eftersom ögonen kan vara extra känsliga under läkningsprocessen.
Den vanligaste komplikationen efter LASIK är torra ögon, ett besvär som oftast kan behandlas med ordinerade konstgjorda tårar. Andra möjliga biverkningar är över- eller underkorrigering av synfelet, ljuskänslighet samt halo-effekter kring ljuskällor, särskilt i mörker. I vissa fall kan även D-vitaminbrist uppstå i samband med behandlingen. De flesta komplikationer är dock övergående och kan hanteras med rätt uppföljning hos ögonläkare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online