Robotteknik gör allt större framsteg inom medicinen och hjälper till att utföra ingrepp som kräver extremt hög precision. Denna relativt nya teknik gör det möjligt för kirurger att genomföra minimalt invasiva operationer mer effektivt och för strålonskologer att leverera strålbehandlingar med mycket hög fokusering. Det finns flera olika typer av robotsystem, var och en utformad för att assistera vid olika medicinska procedurer.
Ett övervakningsstyrt robotkirurgiskt system erbjuder den högsta graden av automatisering. Det kräver dock betydande förberedelser inför varje operation. En specifik uppsättning kommandon, unik för både patienten och ingreppet som ska utföras, matas först in i systemet av kirurgen och stödteamet. Detta görs genom omfattande kartläggning av kroppen med hjälp av tredimensionell medicinsk bildtagning. Strax före operationen registreras systemet så att det matchar patientens kropp mot kartläggningen i det kirurgiska systemet. Därefter påbörjas ingreppet. När operationen väl är igång utför robotsystemet proceduren automatiskt, medan kirurgen följer den noggrant och endast griper in vid behov.
Vid dessa system assisterar roboten vid kirurgiska ingrepp, men den mänskliga kirurgen utför större delen av arbetet och hanterar de kirurgiska instrumenten för hand. Systemet övervakar kirurgens aktiviteter och hjälper sedan till att stabilisera och stödja rörelserna genom en teknik som kallas aktiv begränsning. I denna teknik identifieras områden i operationsfältet som förbjudna, gränszoner, närliggande eller säkra. Genom kraftåterkoppling i de kirurgiska instrumenten begränsar systemet deras användning till lämpligt område. Precis som vid övervakningsstyrda system krävs viss förberedelse av kirurgen före ingreppet för att definiera regionerna i operationsfältet.
Med detta system styr kirurgen i praktiken rörelserna hos robotarmar – roboten blir i själva verket en förlängning av kirurgen. Systemet består av kirurgiska armar i operationssalen samt en separat visnings- och kontrollkonsol. Kirurgen ser operationsfältet på en tredimensionell skärm och manövrerar robotarmarna via handkontroller i konsolen. En annan kirurg i operationssalen byter instrument på robotarmarna efter behov under ingreppets gång. Små snitt görs i kroppen varefter instrumenten förs in, och när detta steg är klart kan kirurgen börja operera. Dessa system är särskilt kända för att möjliggöra minimalt invasiva kirurgiska ingrepp.
Robotar används även för att leverera strålning vid behandling av tumörer. Dessa system använder robotik för att styra högt fokuserade strålar av joniserande strålning till exakta platser i kroppen. Medicinsk bildtagning lokaliserar först tumören och en karta över behandlingsområdet skapas. Läkaren matar sedan in en serie kommandon i systemet som instruerar hur behandlingen ska ges. Patienten registreras därefter i systemet för korrekt positionering av kroppen, varefter behandlingen påbörjas. Robotiken följer kommandona för att exakt leverera en serie doser till tumören, vilket minskar risken för skador på omgivande friska vävnader.
Utvecklingen inom medicinsk robotik går snabbt framåt, och dessa system blir ständigt mer avancerade, precisa och tillgängliga. För både patienter och vårdpersonal innebär det kortare återhämtningstider, färre komplikationer och bättre behandlingsresultat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online