Kirurgi vid sinus tarsi-syndrom

Enligt American Academy of Podiatric Sports Medicine (AAPSM) är sinus tarsi-syndrom ett kliniskt tillstånd som kännetecknas av specifika besvär lokaliserade till området kring sinus tarsi i fotleden. Tillståndet orsakas oftast av en kraftig vrickning av fotleden. Behandlingen varierar beroende på svårighetsgrad – allt från vila och immobilisering till, i mycket sällsynta fall, kirurgi.

Anatomi

Sinus tarsi är en liten anatomisk kanal som löper in i fotleden under språngbenet (talus). Kanalen innehåller ledband, nerver och blodkärl, vilket gör området känsligt för skador vid exempelvis översträckning av fotleden.

Symtom

De vanligaste symtomen på sinus tarsi-syndrom är smärta och ömhet på utsidan av fotleden. Besvären förvärras ofta vid gång på ojämnt underlag, vid vridrörelser eller vid tryck direkt över området. Många patienter upplever också en känsla av instabilitet i fotleden.

Diagnos

För att ställa diagnos vid sinus tarsi-syndrom och andra fotledsrelaterade tillstånd används flera olika undersökningsmetoder, enligt AAPSM:

• Röntgen – för att utesluta frakturer
• Magnetresonanstomografi (MRI) – för att visualisera mjukdelar och inflammation
• Benscintigrafi – för att upptäcka aktiv inflammation i skelettet
• Datortomografi (CT) – för detaljerad bildgivning av benvävnaden

En klinisk undersökning med palpation över sinus tarsi kombinerat med sjukdomshistoria är också central i diagnostiken.

När kirurgi bör övervägas

Kirurgi används sällan vid detta tillstånd. Enligt AAPSM bör operation endast övervägas efter att samtliga konventionella behandlingsmetoder har prövats utan tillfredsställande resultat, vanligtvis efter flera månader av uthållig konservativ behandling.

Typer av operationer

Du har två huvudsakliga kirurgiska alternativ:

• Öppen kirurgi – utförs via ett snitt över området, vilket ger kirurgen direkt åtkomst till sinus tarsi. Metoden används bland annat för att avlägsna ärrvävnad eller inflammerat vävnadsmaterial.
• Artroskopisk kirurgi – en miniminvasiv teknik där små instrument förs in via små hål i huden. Denna metod innebär oftare kortare återhämtningstid och mindre risk för komplikationer.

Icke-kirurgiska behandlingar

Innan kirurgi övervägs rekommenderas konventionell behandling, som enligt AAPSM inkluderar följande:

• Vila och anpassning av aktivitetsnivå
• Nedkylning med is för att minska smärta och inflammation
• Perioder av immobilisering, exempelvis med gips eller stödstrumpa
• Ortopediska skor eller inlägg som stabiliserar fotleden
• Antiinflammatoriska läkemedel (NSAID)
• Fysioterapi för att återfå styrka och stabilitet

Kontakta alltid läkare eller fotterapeut för individuell bedömning av vilken behandling som passar din situation bäst.