Laparoskopisk sigmoideumkolektomi är en titthålsoperation där den S-formade delen av tjocktarmen, sigmoidkolonet, tas bort. I stället för att göra ett enda stort snitt i buken gör kirurgen flera små snitt och använder ett smalt instrument med kamera för att kunna se och arbeta inuti buken.
Det finns flera olika medicinska skäl till att denna operation behöver utföras. Här är de vanligaste orsakerna.
När cancer upptäcks i sigmoidkolonet består behandlingen ofta av att den drabbade tarmdelen opereras bort. Om cancern har hunnit sprida sig kan även kemoterapi behövas efter operationen som ett komplement till kirurgin.
Vid divertikelsjukdom bukterar slemhinnan i tarmen ut genom tarmväggen och bildar små utbuktningar, så kallade divertiklar. Typiska symtom är buksmärtor, uppblåsthet, gaser och förstoppning. I svåra fall, till exempel vid återkommande inflammationer eller komplikationer som perforation eller kraftig blödning, måste den drabbade tarmdelen – oftast sigmoidkolonet – tas bort kirurgiskt.
Tarmobstruktion kan bero på många olika saker, exempelvis en vridning eller knick på tarmen, sväljda föremål som inte kan brytas ner, bråck, ärrvävnad samt tumörer eller cystor. I vissa fall innebär behandlingen att en del av tjocktarmen måste avlägsnas för att återställa en normal tarmfunktion.
Sigmoidkolonet kan skadas allvarligt vid kraftigt trauma, till exempel i samband med trafikolyckor eller penetrerande skador mot buken. Ibland går skadan att reparera direkt, men i andra fall är det nödvändigt att ta bort den skadade tarmdelen.
Laparoskopisk kirurgi föredras ofta framför öppen kirurgi eftersom återhämtningstiden är kortare, sjukhusvistelsen blir kortare och risken för komplikationer, såsom infektioner, är lägre. Ärrvävnad från tidigare operationer eller andra problem kan dock ibland göra att ingreppet inte kan utföras laparoskopiskt – i sådana fall krävs öppen kirurgi i stället.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online