De flesta ögonoperationer utförs på poliklinisk basis, det vill säga patienten kan åka hem samma dag, och sker under lokalbedövning. Läkemedel används av flera skäl: för att patienten ska må bra under ingreppet, för att underlätta för läkaren att få en god bild av ögat samt för att förebygga infektioner efter operationen.
Ögondroppar ges för att bedöva ögats yta. Vanligt förekommande preparat är tetrakain, proparakain eller kokain. Dessa droppar verkar snabbt och gör att patienten knappt känner något när instrument rör vid ögat.
För en djupare bedövning injiceras ett lokalanestetikum, exempelvis lidokain, runt ögat. En så kallad retrobuljär blockad, som består av flera olika bedövningsmedel, ges genom nedre ögonlocket in i musklerna bakom ögat. Detta hindrar ögat från att röra sig under operationen och ger en effektiv smärtlindring.
Droppar som vidgar pupillen ges för att ögonläkaren ska kunna se bättre in i ögat under ingreppet. Långverkande droppar, såsom atropin, kan användas för att hålla pupillen vidgad i upp till två veckor. Detta hjälper till att minska smärta och tryck i ögat efter operationen.
Intravenös sedering ges ofta för att patienten ska vara bekväm men ändå kunna svara på instruktioner under ingreppet. Preparat som Versed (midazolam), fentanyl eller andra kortverkande narkotiska eller amnesiaka läkemedel kan användas. Många patienter minns därefter mycket lite av själva operationen.
Antibiotika ges efter alla invasiva ögoningrepp för att förebygga infektioner. Lokal behandling med antibiotiska ögondroppar eller salva brukar fortsätta i flera dagar eller längre, beroende på typ av operation och läkarens rekommendationer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online