Interstitiell cystit är en kronisk sjukdom som orsakar smärta i urinblåsan och bäckenområdet. Hos vissa patienter beror blåssmärtan på stjärnformade sår i blåsväggen, så kallade Hunnersår. Enligt det amerikanska informationsnätverket NKUDIC (National Kidney and Urologic Diseases Information Clearinghouse) har cirka tio procent av alla personer med interstitiell cystit denna typ av sår.
När mediciner och mindre invasiva behandlingar, som blåsdistension där blåsan sträcks ut med vätska, inte längre lindrar den svåra smärtan, kan läkaren överväga ett kirurgiskt ingrepp mot blåsans sår. Vilken metod som väljs beror på hur omfattande skadorna är och hur patienten svarat på tidigare behandlingar.
Båda dessa ingrepp utförs med kirurgiska instrument som förs in genom urinröret och upp i blåsan, och de genomförs under narkos eller ryggbedövning.
Vid en fulguration bränner kirurgen Hunnersåren med laser eller elektrisk ström. När det brända området läker faller det skadade vävnaden och såret av, vilket exponerar frisk vävnad under. Ingreppet kan minska smärtan och frekvensen av täta urinträngningar hos många patienter.
Vid en resektion skär kirurgen runt Hunnersåren och avlägsnar dem helt via urinröret, i små bitar åt gången. Resektion används ofta när såren är stora eller djupa och kan kombineras med fulguration för bästa resultat.
En augmentation gör urinblåsan större. Vanligtvis avlägsnar kirurgen först alla sår och skadad vävnad från patientens blåsa. Därefter fäster kirurgen en omarbetad bit av tjocktarmen vid blåsans bas, där frisk vävnad finns kvar.
Ett blåsförstoringsingrepp hjälper patienterna att kissa mer sällan när snittet har läkt. Behandlingen kan också lindra smärta hos vissa patienter med interstitiell cystit, men smärtan kan återkomma i den del av tjocktarmen som fästs vid blåsan, eftersom även denna vävnad kan drabbas av inflammation.
En cystektomi är ett kirurgiskt ingrepp där hela urinblåsan avlägsnas. Det är en sista utväg som de flesta läkare endast utför mycket sparsamt, när alla andra behandlingsalternativ har prövats utan framgång.
Efter en cystektomi måste patienten tömma urinen på alternativa sätt. De flesta patienter tömmer urinen från ett hål i buken, ett så kallat stomi, till en påse som bärs utanpå kroppen. Kirurgen leder urinledarna, rören som transporterar urin från njurarna, till en bit av tjocktarmen som mynnar i stomien.
Vissa kirurger fäster istället en intern behållare inne i buken för att lagra urinen. Patienter med en sådan behållare måste föra in en kateter i hålet i buken flera gånger per dag för att tömma den.
Några få kirurger med särskild utbildning kan skapa en ny blåsa av en del av tjocktarmen och fästa den vid urinröret. Patienten kan då kissa vid förbestämda tider eller själv föra in en kateter i urinröret för att tömma urinen. Detta ger många patienter en bättre livskvalitet jämfört med en yttre stomipåse.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online