Robotkirurgi har gjort stora framsteg under de senaste åren. Idag finns robotiserade system som kan utföra hjärt-, mag-tarm-, gynekologisk, urologisk och ortopedisk kirurgi. Som med all ny medicinsk teknik är det viktigt att förstå både fördelarna med robotkirurgi och de potentiella komplikationer som kan uppstå.
Robotkirurgi utfördes för första gången 1986, när en PUMA-robotarm användes för att placera en nål för en hjärnbiopsi under CT-vägledning. Prostatakirurgi utfördes första gången av en robot 1988, när Imperial College London utvecklade PROBOT. År 1992 utvecklades ROBODOC, som kunde fräsa lårbenet med hög precision för att rymma höftimplantatet vid total höftprotesoperation. Da Vinci-kirurgisystemet togs i bruk första gången 1997 och har sedan dess använts för bland annat hjärtby-pass, prostatektomi, rekonstruktion av äggledare och njurtransplantation.
Robotkirurgi har gjort det möjligt att utföra vissa operationer med större precision och genom mindre snitt. Robotar möjliggör minimalinvasiv kirurgi, eftersom behovet av visuella landmärken minskar för att kunna utföra ingreppet på ett adekvat sätt. Detta kan leda till lägre infektionsrisk och mindre blodförlust.
Robotkirurgi kan också öka noggrannheten vid själva operationen. Detta kan minska postoperativa komplikationer, exempelvis behovet av revideringskirurgi, och bidra till kortare återhämtningstider samt ett mer lyckat resultat.
Vid alla större operationer finns det risk för en rad olika komplikationer. Robotkirurgi eliminerar inte dessa risker – dessutom kan vissa specifika risker tillkomma. Operationstiden kan bli längre eftersom roboten måste anpassas korrekt till patienten, vilket i sin tur kan öka infektionsrisken. Vissa system kräver extra fixering av roboten mot patientens kropp, vilket kan leda till ökad blodförlust eller infektion.
Tekniska fel på roboten, även om de är ovanliga, kan inträffa och kan kräva att systemet startas om, eller att den robotiska delen av operationen överges till förmån för traditionella kirurgiska metoder. Slutligen kan lokala vävnadsskador uppstå till följd av kontakt med roboten – skador som kanske inte skulle ha uppstått med traditionella instrument och tekniker.
I regel är risken för komplikationer vid robotkirurgi inte nämnvärt större än vid traditionell öppen kirurgi. Kirurgiska system godkänns sällan för allmän användning utan att det först har visats att de inte medför betydligt högre risk för patienten. Att noggrant läsa igenom samtyckesdokumentet innan operationen kan ge patienten en bättre förståelse för vilka risker just den aktuella operationen innebär, samt hur dessa risker minimeras med hjälp av det robotiska systemet.
Användningen av robotkirurgi har ökat markant under de senaste åren, och fördelarna tycks hittills överväga nackdelarna. Möjligheten att operera mer precist och samtidigt mindre invasivt minskar risken för komplikationer, och i takt med att forskningen fortskrider kommer komplikationsfrekvensen sannolikt att sjunka ytterligare. Idag är den största hämmande faktorn för en bredare användning av robotar inom sjukvården deras höga kostnad.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online