Din näsa kanske inte är ansiktets mest uppmärksammade drag, men den är utan tvekan ett av dina mest känsliga och viktigaste organ. Utan näsan skulle dina lungor riskera att fyllas med damm och partiklar, den chock som kall och torr luft innebär skulle kunna störa din andning, och den kontinuerliga fuktförlusten vid varje utandning skulle kunna rubba kroppens vätskebalans.
Näsan delas mitt fram av en septum – en skiljevägg av brosk – i två separata kanaler. De externa näsöppningarna, alltså näsborrarna, är de ingångar du ser i nedre delen av näsan. Strax innanför dem sitter grövre hårstrån som fungerar som ett första filter.
Längre in, i de interna näsöppningarna, kläds kanalerna och näsans inre strukturer av en slemhinna, även kallad mukosa. Här finns också tre par näsmusslor – övre, mellersta och nedre – på varje sida om septum. Detta är långa, rullformade benstrukturer som spelar en central roll i regleringen av både temperatur och fukt i den luft du andas.
Kroppens första försvarslinje mot insekter, damm och annat skräp i luften är hårlagret som klär insidan av varje näsborre. Sensoriska nerver i slemhinnan kan dessutom utlösa en nysning eller ökad slembildning för att snabbt driva bort partiklar innan de hinner tränga djupare in i luftvägarna.
Längre in i näsan finns clier – små, fina hårliknande strukturer – som konstant sveper slem uppåt. Slemmet fångar damm och mikroorganismer och transporteras till öppningen ovanför matstrupen, där det sväljs och oskadliggörs av magsyran i stället för att hamna i luftstrupen och lungorna.
Näshålorna är rikligt försedda med blod via kapillärer – kroppens minsta blodkärl, som når ända ut till de perifera delarna av kroppen. Kapillärerna ligger i slemhinnelagret, och när luften passerar genom näsan överförs värme från blodet till luften.
Denna naturliga uppvärmningsprocess skyddar lungorna mot temperaturchock och hjälper samtidigt till att upprätthålla kroppens kärntemperatur, även på kalla vinterdagar.
Lungorna måste hållas fuktiga för att fungera optimalt, och kroppens totala vätskebalans måste ligga inom normala gränser. När luften passerar näsmusslorna på väg ner mot lungorna vid inandning tar den upp fukt, vilket skyddar lungornas känsliga slemhinnor från att torka ut.
Vid utandning går luften tillbaka samma väg. Då kondenserar en del av fukten från den utandade luften på näsmusslorna och stannar kvar i näsan – en smart återvinningsmekanism som minskar kroppens vätskeförlust betydligt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online