Perfusionsteknik är en specialiserad medicinsk disciplin som använder artificiella maskiner och sterila slangar för att upprätthålla patienters liv under operationer av stora organ, såsom hjärta, lungor, lever och njurar. Ordet perfusion kommer från franskans "perfuser", vilket betyder "att hälla genom" eller "genomspola".
Idén om konstgjord cirkulation formulerades för första gången år 1813 av den franske fysiologen Julien Jean César Le Gallois. Det dröjde dock till 1945 innan den nederländske uppfinnaren Willem Kolff konstruerade det första konstgjorda hjärtat – ett genombrott som lade grunden för den moderna perfusionstekniken.
Perfusionsteknik används vid behandling av en rad allvarliga sjukdomstillstånd, bland annat kranskärlssjukdom, hjärtinfarkt, hjärtsvikt, hjärtklaffsjukdom, andningsinsufficiens och njursvikt. Tekniken är också avgörande vid transplantationer av hjärta, lunga eller njure.
Perfusionsister för in sterila slangar, så kallade kanyler, i patientens blodkärl. Dessa kanyler kopplas till perfusionsmaskinen, som styr och reglerar blodets cirkulation under hela operationen.
Perfusionsmaskinen fungerar som ett artificiellt organ – hjärta, lungor, lever eller njure – och kontrollerar cirkulationens hastighet. Tekniken kan även användas för att tillfälligt stoppa blodflödet till en kroppsdel, exempelvis när läkemedel måste injiceras direkt i blodbanan.
Perfusionsteknik kan studeras som huvudinriktning på universitet och högskolor. Studenterna läser ämnen som anatomi, fysiologi, kemi, fysik och elektronik, vilket ger dem den breda kunskapsbas som krävs för att ansvara för livsuppehållande utrustning i operativ vård.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online