Det finns två huvudtyper av hypofystumörer: sekretoriska tumörer, som producerar för stora mängder hypofyshormoner, och icke-sekretoriska tumörer, som inte utsöndrar överskottshormoner men vars storlek eller placering ändå kan göra att de behöver tas bort. Medikamentell behandling rekommenderas ofta som första alternativ vid hypofystumörer, men kirurgi blir aktuellt om tumören inte svarar bra på behandlingen.
Medan hypofyskirurgi i allmänhet är säker och väl etablerad finns det flera möjliga komplikationer som patienter bör känna till. Nedan går vi igenom de vanligaste riskerna kopplade till ingreppet.
Hypofysen ligger i sella turcica, en fördjupning i skallbasen. Därför utförs ingreppet i de flesta fall via kilbenets bihåla (sinus sphenoidalis), en luftfylld hålighet bakom näsan. Kirurgen för in ett tunt endoskop med kamera i spetsen för att kunna se området och lokalisera hypofysen exakt. Är tumören stor delas den upp i mindre bitar som sedan försiktigt sugs ut genom bihålan. Denna teknik, ofta kallad transsfenoidal kirurgi, innebär att man slipper öppna skallen, vilket minskar risken för komplikationer och gör återhämtningen snabbare.
Enligt Neuroendocrine Clinical Center & Pituitary Tumor Center vid Harvard University är den vanligaste komplikationen i samband med hypofyskirurgi skada på själva hypofysen. Eftersom en tumör ibland kan växa in kring hypofysens nerver och omgivande struktur kan borttagningen skada körteln. Uppstår en sådan skada kan kirurgen ordinera hormonersättande läkemedel, exempelvis kortisol, tillväxthormon, östrogen eller testosteron, beroende på vilka hormoner som påverkats.
Låg tumören i hypofysens bakre lob kan skada på detta område ge upphov till ett tillstånd som heter diabetes insipidus. Det drabbar 1–2 procent av patienterna som genomgår hypofyskirurgi, enligt Neuroendocrine Clinical Center & Pituitary Tumor Center. Typiska symtom är täta urineringar och kraftig törst. Tillståndet kan kontrolleras med läkemedel och försvinner oftast inom de första ett till två veckorna efter operationen, enligt American Cancer Society.
Även om det är mycket ovanligt kan halspulsådern (arteria carotis) skadas under ingreppet. Artärerna löper på vardera sidan om hypofysen, och en skada kan i värsta fall leda till stroke eller till och med död om den inte åtgärdas omedelbart.
Utöver blödningsrisk kan det ibland vara svårt eller omöjligt att avlägsna hela tumören på grund av dess läge i sella turcica. Kvarvarande tumörvävnad kan då börja blöda in i sella, vilket kan bilda blodproppar som ger tillfällig synnedsättning eller synbortfall. En ny operation krävs ofta för att avlägsna propparna.
Vid vissa ingrepp kan ryggmärgsvätskan läcka in i hjärnhinnorna (meningerna), vilket kan orsaka en infektion som kallas hjärnhinneinflammation (meningit). Ett sådant läckage kräver ytterligare kirurgi för att täta läckan. Enligt Neuroendocrine Clinical Center & Pituitary Tumor Center uppskattas ryggmärgsvätskeläckage inträffa hos ungefär 1 procent av alla patienter som opereras för hypofystumör.
All kirurgi medför vissa risker, men allvarliga komplikationer vid hypofyskirurgi är sällsynta tack vare moderna endoskopiska tekniker och erfarna kirurgteam. Att känna till de potentiella komplikationerna gör det lättare att känna igen symtom tidigt och söka vård snabbt, vilket i sin tur förbättrar prognosen. Diskutera alltid dina individuella risker med din behandlande läkare innan operation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online