Den mänskliga kroppen genomkorsas av tusentals sammanbundna blodkärl. Vissa organ, som levern och magen, har mer än en blodförsörjning och därmed fler än ett kärl som leder till och från dem. Ett organ som försörjs av flera kärl har en viktig fördel: blockeras ett kärl leds blodet vidare via ett annat. På så sätt kan organet skyddas från celldöd.
Det finns dock en annan typ av shunt som är betydligt farligare – när vener och artärer förenas direkt utan mellanliggande kapillärer. En sådan anslutning är mycket instabil och kan orsaka okontrollerbar, livshotande blödning. Denna typ av shunt kan antingen vara medfödd eller bero på felaktig läkning efter en operation.
Ta reda på var shunten börjar och slutar. Att lokalisera shunten är avgörande för att kunna bedöma vilka delar av kroppen som påverkas mest om problem skulle uppstå.
Placera en ventrikulär shunt med hjälp av ett neuroendoskop. Ingreppet utförs av en neurokirurg på sjukhus. Den ventrikulära shunten är en anordning som förbinder de två ventriklarna i hjärnan. Neuroendoskopet är ett rör som för in shunten till ventriklarna. Shunten kopplas sedan till en extern dräneringsanordning via en kateter.
Kontrollera om shunten överdränerar. Bedömningen görs genom att mäta trycket i ryggmärgsvätskan (CSF) med en insatt intraventrikulär kateter eller en tunn slang. Det finns två typer av överdränering. Vid snabb CSF-dränering riskerar hjärnan att herniera, vilket kan orsaka en subdural blödning. Den andra typen uppstår när vätskan dräneras för långsamt över tid, vilket kan leda till så kallat smalt ventrikelsyndrom (slit ventricle syndrome). Typiska symtom är huvudvärk och kräkningar, som dessutom lindras när personen ligger ner.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online