Flera komplikationer kan uppstå under och efter en operation, oavsett hur invasiv eller icke-invasiv ingreppet är. Vissa komplikationer beror på infektioner, medan andra beror på att kroppen inte klarar av operationens trauma. Hos en liten andel patienter orsakas komplikationerna av själva anestesin.
Det finns tre huvudtyper av anestesi som används vid kirurgiska ingrepp. För mindre procedurer, exempelvis en rotfyllning, används oftast lokalbedövning. Den bedövar det område som ska behandlas under en kort tid och ges vanligtvis genom injektion.
Den andra typen är regional anestesi, som bedövar en specifik del av kroppen. Den vanligaste formen av regional anestesi är epiduralbedövning. Slutligen används narkos, även kallad generell anestesi, när patienten behöver sovas helt under operationen. Narkos ges via dropp och administreras av en specialist som kallas anestesiolog.
Det är inte ovanligt att patienter som fått anestesi har svårt att urinera efter operationen. Problemet är vanligare efter epiduralbedövning men kan inträffa även vid andra typer av anestesi. Efter ingreppet släpper läkarna ofta inte patienten förrän urineringen fungerar igen.
Urineringskomplikationer är sällan långvariga – hos de flesta patienter varar symtomen bara några timmar. I svårare fall kan en kateter behöva sättas in under en kort period.
Vissa patienter kan drabbas av en allvarlig komplikation som kallas malign hypertermi. Tillståndet är ärftligt och kan leda till döden om det inte behandlas snabbt. När anestesin ges stiger patientens kroppstemperatur hastigt, vilket skadar muskulaturen och gör att den bryts ned. Anestesiologen är uppmärksam på detta risktillstånd och har mediciner tillgängliga för att behandla det omedelbart.
Alla typer av anestesi kan orsaka måttliga till svåra nervskador om bedövningsmedlet sprutas in i en nerv, eller om nålen skadar en nerv nära injektionsstället. Nervskadorna är dock sällan bestående och går normalt över inom några veckor efter operationen.
Vid narkos måste en trakealtub, en andningsslang, införas så att patienten kan andas. När tuben tas bort kan patienten uppleva ont eller rått i halsen, eller ha svårt att tala normalt tills irritationen lägger sig. Halsontet brukar pågå tills området har läkt, vilket i de flesta fall tar tre till fem dagar.
En av de allvarligaste komplikationerna är så kallad anestesimedvetenhet, även kallat intraoperativt medvetande. Patienter som drabbas kan varken tala eller röra sig och saknar all muskelkontroll, men är samtidigt medvetna om sin omgivning och om operationen som pågår.
Detta inträffar under narkos när den muskelavslappnande komponenten verkar, men den sövande delen inte gör det. Tillståndet är mycket ovanligt men kan vara psykiskt påfrestande för den som drabbas.
Kraftiga huvudvärkar kan uppstå efter regional anestesi. Vid epiduralbedövning beror de på att nålen kan lämna ett litet hål i ryggmärgens hinna, vilket gör att spinalvätska läcker ut. Dessa huvudvärkar kan pågå obestämd tid om hålet inte lagas.
En så kallad blodlapp används för att täta injektionsstället och stoppa huvudvärken. Behandlingen innebär att en liten mängd patientens eget blod injiceras över hålet, vilket låter det läka naturligt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online