Ett intravenöst urogram (IVU), även känt som intravenös pyelografi eller exkretorisk urografi, är en diagnostisk röntgenundersökning som urologer använder för att avbilda urinvägarnas organ och upptäcka eventuella problem. Genom att injicera ett kontrastmedel i blodet kan läkaren följa dess väg genom njurarna, urinledarna och urinblåsan och på så sätt identifiera avvikelser eller sjukdomar.
Ett intravenöst urogram utförs för att fastställa njurarnas och urinblåsans storlek och läge, samt för att kontrollera urinledarna, njurbäckenets kalyxer och njurbäckenet efter anatomiska avvikelser. Ett färgämne, eller kontrastmedel, injiceras i kroppen. Därefter tas röntgenbilder för att kartlägga kontrastmedlets väg genom urinvägarna, vilket ger läkaren möjlighet att se urinsystemet och leta efter problem.
Undersökningen kan ofta utföras som en poliklinisk åtgärd, det vill säga utan sjukhusvistelse över natten, och kan göras på både vuxna och barn.
För att uppnå bästa möjliga bildkvalitet kan läkaren ordinera ett laxermedel till patienter som lider av förstoppning. Vuxna som ska genomgå undersökningen bör fasta i minst tre timmar innan den påbörjas.
Det är också viktigt att tömma urinblåsan före undersökningen. Annars riskerar kontrastmedlet att spädas ut för mycket i en full blåsa, vilket försämrar bilderna och gör dem mindre användbara för diagnos.
Ett intravenöst urogram tar vanligtvis cirka en timme att utföra. Patienten ligger ner i ett röntgenrum, och kontrastmedlet injiceras i en ven, oftast i armen. Från blodbanan transporteras medlet till njurarna, där det börjar sin resa genom urinvägarna.
Under hela proceduren tar en röntgensköterska regelbundna röntgenbilder som avbildar de inre organen och visar hur kontrastmedlet rör sig genom systemet.
Som vid alla medicinska ingrepp finns det vissa risker förknippade med ett intravenöst urogram. Kontrastmedlet som används är oftast jodbaserat, vilket innebär en risk för allergisk reaktion hos känsliga individer. Vid varje intravenös injektion finns dessutom en liten risk att venen skadas.
Patienter med nedsatt njurfunktion bör informera läkaren i förväg, eftersom undersökningen i vissa fall tillfälligt kan förvärra njursvikten.
Tidigare var det intravenösa urogrammet läkarnas föredragna metod för att avbilda urinvägarna. Det är fortfarande ett utmärkt alternativ när urinledarna och kalyxerna behöver granskas noggrant.
Vid bedömning av trauma, polycystisk njursjukdom, njurcancer och andra komplexa tillstånd kan dock magnetresonanstomografi (MR) och datortomografi (CT) ge mer detaljerad information om urinsystemets tillstånd. Valet av metod görs alltid utifrån patientens specifika symtom och behov.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online