En levertransplantation ger hopp om ett förlängt liv för personer med svår leversvikt. Eftersom många leversjukdomar saknar botemedel, och eftersom medicinsk teknik ännu inte har utvecklat någon metod som låter patienter leva med totalt leversvikt (på samma sätt som dialys gör det möjligt för njurpatienter), är en levertransplantation för vissa patienter den enda chansen till överlevnad. En patient som väljs ut för levertransplantation måste dock uppfylla vissa ansvarsområden både före och efter ingreppet för att uppnå bästa möjliga resultat.
Varje år genomgår tusentals människor en levertransplantation – 6 500 av dem år 2005, enligt American Liver Foundation – och antalet transplantationer ökar för varje år. Många fler som behöver en ny lever får dock aldrig en, eftersom de avlider innan en donerad lever blir tillgänglig. Skrumplever (cirros), Wilsons sjukdom och hepatit är exempel på tillstånd som kan orsaka leversvikt och göra en transplantation nödvändig.
En person som har avlidit i en olycka eller till följd av vissa sjukdomar kan donera sina organ, inklusive levern, förutsatt att hen under sin livstid har uttryckt vilja att bli donator, eller om de närstående godkänner donationen. Vissa levertransplantationer utförs även med levande donatorer – oftast en blodssläkting till patienten som donerar en del av sin egen lever. Den donerade delen regenererar och växer ut igen efter operationen.
För att vara aktuell för en levertransplantation måste patienten bedömas utifrån flera kriterier, bland annat eventuell substansmissbruk. En psykolog eller psykiater arbetar med patienten för att säkerställa att hen klarar av de känslomässiga påfrestningarna och kan följa ett strikt behandlingsprogram över tid. När patienten har godkänts som kandidat är det viktigt att ta hand om sin hälsa och hålla sig så stark som möjligt, både känslomässigt och fysiskt. Patienten håller regelbunden kontakt med en transplantationskoordinator och måste omedelbart informera koordinatorn om förändringar i hälsa eller social situation, så att det snabbt går att avgöra om hen kan ta emot en lever som blir tillgänglig.
Efter en levertransplantation måste patienten ta avstöttningshämmande läkemedel på obestämd tid. Transplantationsteamet följer upp mottagaren i upp till ett år som poliklinisk patient efter utskrivningen från sjukhuset. Därefter ansvarar patienten själv för att samordna den fortsatta vården med sin primärvårdsläkare.
Utan avstöttningshämmande läkemedel ökar risken för allvarliga komplikationer betydligt. Ibland upplever patienten biverkningar av medicinerna, men behandlingen får aldrig avbrytas på egen hand. En koordinator efter transplantationen arbetar tillsammans med patienten för att anpassa doseringen och justera medicineringen vid behov.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online