
En biopsi är ett diagnostiskt vävnadsprov som tas från kroppen för att undersökas i mikroskop. Vävnaden kan hämtas från i princip vilken del av kroppen som helst, och valet av metod beror framför allt på var den aktuella vävnaden finns. Att känna till vad som väntar gör både förberedelserna och själva ingreppet betydligt lättare.
Det finns flera olika biopsimetoder, bland annat:
Vid en finnålsbiopsi kan du känna en skarp nyp när nålen förs in. En lokalbedövning minskar smärtan vid insticksstället. En nål i ungefär samma storlek som vid en vanlig injektion förs in i tumören, och celler från tumörens insida sugs upp i en spruta. Ultraljud eller datortomografi (CT) används ofta för att vägleda radiologen under ingreppet.
En excisionsbiopsi utförs när det är viktigt att ta bort hela organet eller hela knölen. Det gäller exempelvis mjälten och förstorade lymfkörtlar. Ingreppet görs ofta i narkos eller med regional blockad.
Vid tumörer i mjukvävnad, som muskler eller fettvävnad, är incisionsbiopsi ofta metoden som väljs. Här tas bara en del av tumören eller knölen bort, vilket i regel räcker för att patologen ska kunna ställa en diagnos.
Om tumören kan nås via mag-tarmkanalen, urinblåsan, bukhålan, ledhålan, mellersta delen av bröstkorgen eller luftstrupen görs en endoskopisk biopsi. Läkaren för in ett fiberoptiskt endoskop och tar vävnadsprov med små tänger som sitter i instrumentets spets. Du får oftast lokalbedövning eller sedering, och området bedövas dessutom lokalt.
Har du fått ett onormalt cellprov (pap-test) från livmoderhalsen kan en kolposkopisk biopsi behövas. Gynekologen använder ett kolposkop – ett slags närfokuserat teleskop – för att granska de avvikande områdena och ta ett vävnadsprov som sedan analyseras av en patolog. Undersökningen liknar en gynekologisk kontroll och tar bara några minuter.
Hudläkare (dermatologer) använder oftast stansbiopsi för att ta bort ett prov av hudvävnad, till exempel vid misstänkta födelsemärken eller hudförändringar. Ett litet runt hål stansas ut, och vanligtvis behövs ett eller några stygn för att stänga såret.
Benmärgsbiopsi används vid vissa onormala blodvärden, till exempel vid misstanke om blodsjukdomar. Huden över bäckenbenet bedövas först med lokalbedövning. Därefter förs en nål djupare in för att bedöva benhinnan. En stor nål förs sedan in i märgutrymmet för att suga upp märgceller, och slutligen används en något större nål för att ta ut en cylindrisk vävnadskärna från benet. Du kan känna tryck och kortvarig värk under ingreppet.
Efter ingreppet kan området vara ömt i några dagar. Följ vårdpersonalens instruktioner om sårvård, och kontakta vården om du får kraftig smärta, blödning, feber eller andra tecken på infektion. Svarstiden varierar beroende på analysens omfattning – fråga din läkare när du kan förvänta dig besked.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online