En pacemaker är en elektronisk apparat utrustad med batteri, elektroniska kretsar och datorminne som genererar elektriska signaler (stimuleringspulser). Dessa pulser leds via isolerade trådar, så kallade elektroder, till hjärtat för att få hjärtmuskeln att slå i en normal rytm. Bradykardi – ett hjärtslag som saktar ner till en ohälsosam nivå – är den vanligaste orsaken till att en pacemaker behövs.
Det finns tre grundtyper av temporära eller permanenta pacemakers, och varje typ kan arbeta på begäran, kontinuerligt eller anpassat efter hjärtats egen aktivitet. Nedan går vi igenom de olika varianterna och vad som skiljer dem åt.
Vid en enkammarpacemaker placeras en enda elektrod i ett av hjärtats rum. Elektroden läggs antingen i övre kammaren (höger förmak) eller i undre kammaren (höger kammare).
Vid en tvåkammarpacemaker placeras två elektroder i hjärtat – en i förmaket och en i kammaren. Denna typ efterliknar hjärtats naturliga rytm betydligt bättre än enkammarvarianten.
Vid en trekammarpacemaker går en elektrod vanligtvis till höger förmak, medan en annan stimulerar både höger och vänster kammare. Denna typ används för att resynkronisera kamrarna hos patienter med försvagat hjärta, en behandling som ofta kallas hjärtresynkroniseringsterapi (CRT).
En pacemaker på begäran övervakar kontinuerligt hjärtats aktivitet. När hjärtfrekvensen blir för låg eller när ett slag uteblir, skickar apparaten ut en elektrisk impuls som återställer en mer normal rytm.
En pacemaker med fast frekvens avger impulser med jämnt mellanrum, oavsett hjärtats naturliga elektriska aktivitet.
Frekvensanpassande pacemakers har inbyggda sensorer som automatiskt reagerar på förändringar i din fysiska aktivitet. Apparaten höjer eller sänker hjärtfrekvensen så att den motsvarar kroppens aktuella behov.
Temporära pacemakers används vanligtvis under sjukhusvistelse och är endast avsedda för kortvarig behandling. Pulsgeneratorn hålls utanför kroppen – antingen tejpad mot huden eller fäst i ett bälte.
Permanenta pacemakers används vid bestående eller långvariga tillstånd. Pulsgeneratorn implanteras under huden. Ena änden av varje elektrod kopplas till generatorn, medan den andra änden förs in i en större blodåder och vidare tills elektroden nått rätt område i hjärtat.
Implanterbara hjärtdefibrillatorer (ICD) är främst utformade för att förebygga plötslig död vid hjärtstillestånd orsakat av onormalt snabba hjärtslag (takykardi). ICD:n övervakar hjärtrytmen och förblir inaktiv så länge slaget är normalt. Uppstår en takykardi skickar apparaten ut en elektrisk chock som stoppar den onormala rytmen och återställer det normala hjärtslaget.
ICD:er är inte pacemakers, men de har använts som sådana i vissa situationer.
Mobiltelefon: Bär inte mobilen i en ficka nära eller rakt över pacemakern. Om telefonen placeras direkt ovanför pulsgeneratorn kan den störa apparaten, särskilt antennen.
Antistöldsystem: Elektromagnetiska antistöldsystem på arbetsplatser, flygplatser och i butiker kan i vissa fall störa pacemakers. Det beror dock på exponeringens längd och avståndet till systemet. Oftast utgör de inget problem – gå bara igenom dem i normal takt och stanna inte mitt i porten.
Medicinska undersökningar: Vissa medicinska procedurer kan störa pacemakern, exempelvis MR-undersökningar, terapeutisk strålning och diatermi (elektromagnetisk strålning som värmer kroppsvävnader). Informera alltid all vårdpersonal om att du har en pacemaker.
Kontaktsporter: Sporter med full kontakt rekommenderas inte, eftersom de kan skada pacemakern.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online