Hjärtklaffarnas korrekta funktion vilar på en noggrant samordnad stödstruktur – framför allt de starka sensträngarna (chordae tendineae) och papegojmusklerna – som tillsammans med klaffarna själva ser till att blodet alltid flödar åt rätt håll genom hjärtat.
Hjärtklaffarna sitter mellan hjärtats förmak och kamrar samt mellan kamrarna och de stora blodkärlen. Deras viktigaste uppgift är att styra blodflödets riktning och förhindra att blodet rinner tillbaka. Hjärtat har fyra huvudklaffar:
Mitralisklaffen sitter mellan vänster förmak och vänster kammare och ser till att blodet flödar från förmaket ner i kammaren medan hjärtat fylls med blod.
Trikuspidalklaffen ligger mellan höger förmak och höger kammare och släpper igenom blod från förmaket till kammaren när kamrarna slappnar av.
Aortaklaffen är placerad mellan vänster kammare och aorta, kroppens största pulsåder. Den hindrar blodet från att rinna tillbaka från aorta till vänster kammare när hjärtat pumpar ut blod i kroppen.
Pulmonalklaffen sitter mellan höger kammare och lungartären och stoppar blodet från att strömma tillbaka från lungartären till höger kammare i samband med att hjärtat drar ihop sig.
Varje hjärtklaff består av tunna segel eller flikar som är fäst vid starka, fibrösa sensträngar – de så kallade chordae tendineae. Dessa trådar förbinder klaffseglen med papegojmusklerna (musculi papillares), muskulösa utskott som sticker ut från kamrarnas innerväggar.
När hjärtkamrarna kontraherar spänns papegojmusklerna åt och drar i sensträngarna. Det får klaffseglen att stängas tätt, vilket förhindrar att blodet pressas tillbaka upp i förmakarna. Detta exakt samordnade samspel mellan klaffar, sensträngar och papegojmuskler säkerställer att blodet flödar i rätt riktning genom hela hjärtcykeln – från förmak till kamrar och vidare ut i lungorna och resten av kroppen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online