Akupunktur (针灸, zhēnjiǔ) uppstod i Kina för mer än 2 500 år sedan, med systematisk dokumentation i Huangdi Neijing (Den gula kejsarens inre kanon, ~200–100 f.Kr.).
Etymologi
- Latin: acus (nål) + pungere (att sticka/genomsticka) → acupunctura (myntat 1600-talet av Willem ten Rhijne).
- Kinesiska: Zhēn (nål) + jiǔ (moxibustion – bränning av rökelse på punkter). Termen omfattar både nåling och värmebehandling.
Historisk utveckling
- Neolitikum/Bronsålder: Bian-stenar (spetsiga stenar) för att lansa abcisser.
- Krigande stater/Han-dynastin: Metallnålar (brons, järn, guld, silver); meridianteori kodifierades.
- Tang-dynastin (618–907): Kejsarens medicinska akademi; Zhenjiu Jiayi Jing (Systematisk klassiker om akupunktur och moxibustion).
- Song-dynastin (960–1279): Bronsakupunkturstatyer för undervisning; standardiserade punkter.
- Ming-dynastin (1368–1644): Yang Jizhous Zhenjiu Dacheng (Stora kompendiet); 600+ punkter dokumenterade.
- 1900-talet: Nära utrotande (1929 västerländsk medicin mandat); återuppräckning under Mao (barfotläkare, TCM-integration); WHO-standardisering (1980–90-talet).
- Global spridning: 1971 NYT-artikel (James Restons blindtarmsoperation i Peking) katalyserade västerländskt intresse. NIH-konsensus (1997) erkände effekt för illamående och smärta.
Modern praktik
Idag integrerar akupunktur klassisk teori med neurofysiologi, bindvävsmekanobiologi och evidensbaserade protokoll. Den praktiseras i 180+ länder och regleras i 30+.
