Människans allra första hudvårdsprodukter var salvor, liniment och omslag baserade på växter och animaliska ingredienser. Även om de flesta moderna kosmetiska produkter numera använder petrokemikalier i stället för vegetabiliska oljor som bas, utnyttjar de flesta fortfarande växtextrakter för sina hälsofrämjande fytokemikalier. Oavsett om de används förebyggande eller som behandling hör fytokemikalierna till de mest använda ämnena inom dermatologin.
Många växter är rika källor till biotillgängliga antioxidanter. I synnerhet används antioxidanterna lutein, lykopen, pycnogenol, resveratrol och epigallocatekingallat i hudvårdsprodukter som syftar till att bromsa hudens åldrande. Exponering för ultraviolett strålning och syre påskyndar nämligen hudens åldrandeprocess, och lokal applicering av kraftfulla antioxidanter kan hjälpa huden att återhämta sig från dessa skadliga miljöfaktorer.
Epigallocatekingallat, den starkaste antioxidanten bland grönt teets polyfenoler, är mer än 25 gånger så effektivt som vitamin E och hela 100 gånger så effektivt som vitamin C när det gäller att skydda cellernas DNA mot oxidativ skada. Endast resveratrol – den fytokemikalie som ger rött vin sin färg – kommer i närheten av denna effektivitet.
Många hudvårdsprodukter innehåller eteriska oljor från olika växtarter för att ge huden en ljusare ton. Citrusfrukter har exempelvis ett högt innehåll av limonen, vilket gör dem lämpade för detta ändamål. Limonen är en relativt ofarlig fytokemikalie som ljusar upp hudtonen, men den kan också öka risken för hudskada vid solexponering.
Kamomilleternär olja är därför ofta ett bättre val för hudljusning. Dess rika innehåll av ängelsyra minskar hudens pigmentering, medan ämnena farnesen och kariofyllen kan lindra inflammation, eksem, utslag och allergisk dermatit.
Den stora majoriteten av sammandragande hudvårdsprodukter har fytokemikalier som sina viktigaste aktiva ingredienser. Den klart vanligaste är tannin, som finns i trollhassel, ekbark och teblad. Dessa milda astringenter kan stänga porer, rengöra huden och behandla mindre rakrelaterade irriterningar.
Kraftfullare astringenter som berberin och oxyacanthin – som framför allt finns i rötterna hos goldenseal och berberisväxter – kan dra ut fukt ur blåsor och infekterade sår.
Teträdolja, från växten melaleuca, kan vara lika effektiv som det syntetiska svampdödande läkemedlet klotrimazol vid behandling av fotsvamp. Dess kraftfulla antimikrobiella egenskaper beror till stor del på fytokemikalierna cineol och terpinen – två flyktiga terpener som också fungerar som effektiva antibakteriella medel. En nackdel är dock att teträdoljan har en mycket intensiv doft som vissa upplever som obehaglig.
Manukaolja är ett alternativ med mildare doft men samma svampdödande egenskaper. Dess höga halt av triketonerna leptospermon, isoleptospermon och flaveson gör den effektiv inte bara mot hudsvamp utan även mot grampositiva bakterier.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online