Havskelp är stora bruna alger (sjögräs) som tillhör den taxonomiska klassen Phaeophyceae och ordningen Laminariales. De förekommer i näringsrika, grunda vatten över hela världen och indelas i cirka 300 olika släkten. Vissa kelparter kan bli upp till 60 meter långa och växa med hela 60 centimeter per dag. Tillsammans bildar de täta och ekologiskt mycket viktiga marina miljöer som kallas tångskogar. Havskelp används i människans kost, som kosttillskott och som alternativ behandling vid olika medicinska åkommor.
Kelp trivs i klara, grunda vatten längs klippiga kuster och är mest framgångsrik i områden med näringsuppvällning – där kallt, näringsrikt bottenvatten förs upp till ytan genom havets omblandning – eller i regioner som kontinuerligt är näringsrika och kalla (mellan cirka 5,5 och 22 grader Celsius). Eftersom kelp behöver solljus för fotosyntes lever de på grunt vatten, vanligen på djup mellan två och 27 meter, där ljuset fortfarande kan tränga ner.
I stället för ett typiskt rotsystem använder kelp ankelliknande strukturer, så kallade fästskivor (holdfasts), för att greppa tag i klippiga underlag. Kelp har även gasblåsor, kallade pneumatocyster, som håller bladen flytande. Det gör att de kan växa upp mot vattenytan, där mer solljus kan samlas in.
Havskelp kan delas in i två typer utifrån sin livscykel: ettåriga och fleråriga arter. Ettåriga arter (till exempel bullkelp, Nereocystis leutkeana) fullbordar sin livscykel på ett år. Fleråriga arter (till exempel jättetång, Macrocystis pyrifera) kan leva flera år, och deras livslängd avgörs främst av miljöförhållandena. Alla kelp har dock en livscykel i två stadier. Det vuxna tånget (sporofyten) släpper ut miljontals sporer, som utvecklas till små han- och honplantor som kallas gametofyter. De hanliga gametofyterna producerar spermier som befruktar äggcellerna hos de honliga gametofyterna. De befruktade äggen utvecklas till embryon och växer så småningom till moget kelp (sporofyter).
Havskelp har en enorm tillväxttakt, vilket gör dem till några av de mest produktiva växterna i hela växtriket. Jättetång växer till exempel i genomsnitt 25 centimeter per dag på våren, men kan nå en längd på upp till 60 meter och under gynnsamma förhållanden växa med hela 60 centimeter per dygn.
Tångskogar hör till de mest biologiskt produktiva miljöerna i havet och bildar flera nivåer av tak under vattenytan. De utgör en vital livsmiljö för en mängd ryggradslösa djur, fiskar, fåglar och marina däggdjur – bland annat kaliforniska sjölejon, knubbsälar, havsuttrar och gråvalar – som söker föda i tångskogarna och använder dem som skydd mot stormar och rovdjur.
Några av de mest populära formerna av kelp i köket är nori (används vid tillverkning av sushirullar), kelpflingor (används som krydda, ofta som ersättning för salt), kombu (används ofta för att smaksätta soppor) och wakame (används i japansk misosoppa). Kelp innehåller naturens högsta koncentrationer av jod och erbjuder ett rikt utbud av viktiga mineraler, bland annat magnesium, kalcium och järn. Det används som naturligt tillskott för att främja en normal sköldkörtelfunktion och som alternativ botemedel mot struma. Kelp innehåller även fytonäringsämnen som kallas lignaner, vilka antas kunna bidra till att minska risken för bröstcancer. Dessutom innehåller kelp betydande mängder av B-vitaminet folsyra, som tros minska risken för tjocktarmscancer.
Kom ihåg att rådfråga läkare innan du börjar ta kelp som kosttillskott, eftersom höga doser jod kan påverka sköldkörtelns funktion.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online